Kalejdoskop

JAN ØBERGs KALEJDOSKOP1999 26 november 1999Mr President – Tio frågor som borde ha ställts till president Clinton, när han besökte Kosovo. 9 september 1999Från fall till fall: Kosovo, men inte Östtimor  13 augusti 1999Skapa försoningscentra  23 juli 1999Godt nytår!  14 juli 1999Auktoritära demokratiers drift mot världsherravälde  7 juni 1999Jugoslavien under bomberna  9 april 1999UD bör offentliggöra Rambouillet-dokumenten  16 mars 1999Burundi – hopp om fred  19 feb 1999Rambouillet (Rambo-Yeah) och Rashid   20 jan 1999Konflikthantering – det nya kalla kriget 

När Jugoslavien och dess Kosovo-provins i dessa veckor bombas är det en unik och ödesmättat begivenhet i Europa och i internationell historia. Danmark, Norge och många andra är i krig. Det mänskliga lidandet och den skapade humanitära katastrofens omfattning motiverar extraordinära insatser. Vi upplever nu Balkan-dramats 8:e akt. Akt 1 – Konfliktens ekonomiska rötter. Vi börjar i 70- och 80-talets förändringar i den globala kapitalismen som medförde att industrigrenar som Jugoslavien byggde sin välfärd på – såsom elektronik, textilier, skeppsvarv, bilar och vapen – flyttades till låglöneländer i Asien. Det hände efter oljekrisen och stoppet för arbetskraftinvandring i Europa – viktigt i och med att 15% av landets BNP kom härifrån. Därpå bröt Jugoslaviens blandekonomi och självförvaltnings-system samman. Akt 2 – Inre social kris och yttre ekonomisk intervention. Nu följer social och ekonomisk nedgång, avskedanden och anpassning till Världsbankens och Valutafondets krav. Sistnämnda krävde att hänsyntagandet till etnisk balans slopades...

Når Jugoslavien og dets Kosovo-provins i disse uger bombes er det en unik og skæbnesvanger begivenhed i Europas og i international historie. Danmark og mange andre lande er i krig. De menneskelige lidelser og den skabte humanitære katastrofes omfang motiverer ekstraordinære indsatser. Vi oplever nu Balkan-dramaets 8. akt. Akt 1 – Konfliktens økonomiske rødder. Vi begynder i 1970-ernes og 1980ernes forandringer i den globale kapitalisme, der ledte til at de industrigrene, som Jugoslavien byggede sin velfærd på – såsom elektronik, tekstiler, skibsbygning, biler og våben – flyttes til lavtlønslande i Asien. Det skete efter oliekrisen og stoppet for arbejdskraftindvandring i Europa, vigtigt fordi 15% af Jugoslaviens BNP kom derfra. Landets blandøkonomi og selvforvaltning-system bryder sammen. Akt 2 – Indre, social krise og ydre økonomisk intervention. Nu følger social og økonomisk nedtur, afskedigelser overalt og tilpasning til Verdensbankens og Valutafondens krav. De sidstnævnte krævede en ophævelse af det etniske balancehensyn i...

Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men for at komme videre til...

Det är fredagen den 19 februari. Jag har just återvänt från nästan tre veckor i Skopje, Belgrad och Kosovo. Min analys och min intuition säger det jag inte vill höra: bombningarna rycker närmare. Det var det 34:e besöket sedan 1991. Jag är delvis utbildad i Dubrovnik, sedan 1974. Jag kan inte släppa det, det är på något sätt också mitt land, som återigen hotas av den kulturkrets jag tillhör. Radmila och Peca i Belgrad, vänner sedan 1974, intellektuella som har valt att inte lämna, har just sagt nej till ett erbjudande om uppehälle i utlandet. Dottern Anja på 9 skall växa upp här. “Jag reste ned nu,” säger jag, “därför att det antingen skulle falla bomber eller bli en sorts ‘förhandling’ och jag ville vara här om flygraiderna kommer, för jag skäms över vad Danmark, Norge och andra länder gör.” Radmila får tårar i ögonen. En diplomat på den brittiska ambassaden...

Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. “Jeg rejste ned nu,” siger jeg, “fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør.” Hun får tårer i øjnene. En diplomat...

Den internationella så kallade “gemenskapen” är på plats som fredsskapare i så gott som varje konflikt och krig med sina diplomater, soldater, återuppbyggnadshjälpare, monitorer, jurister, ambassadörer, fredsbevarare, medlare, poliser, experter, förhandlare – och med agenter, satelliter, hangarfartyg och kampflygplan i högsta beredskap. Fredsstörande fraktioner skall bringas till det berömda förhandlingsbordet kring vilket de under det internationella samfundets tryck skall säga ja till fredsplaner. Denna generella, tidstypiska mediebevakning av politiska konflikter och krig befäster mer eller mindre medvetet två djupt missvisande, men funktionella uppfattningar. (A) Konflikter handlar om goda versus mindre goda aktörer och konfliktlösning är följaktligen en fråga om att bestraffa de onda och belöna de goda, offren. (B) Världen är uppdelad i två parter, ja det finns två världar: Å ena sidan har vi “fredsförstörarna” – skurkstater, hitleristiska diktatorer, förfelade stater, primitiva och onda aktörer, terrorister, folk som bara förstår stora bokstäver eller bomber – kriminella som inte efterlever...

Det internationale såkaldte “samfund” er tilstede som fredsskabere i snart sagt hver eneste konflikt og krig med sine diplomater, soldater, genopbygningshjælp, monitorer, jurister, ambassadører, fredsbevarere, mæglere, politi, eksperter, forhandlere og med agenter, satelliter, hangarfartøjer og kampfly på alert. Fredsforstyrrende fraktioner skal bringes til det berømte forhandlingsbord omkring hvilket de under det internationale samfunds pres skal sige ja til fredsplaner, Den generelle, tidstypiske mediedækning af politiske konflikter og krige befæster mere eller mindre bevidst to dybt misvisende, men funktionelle, opfattelser. (A) Konflikter handler om gode versus mindre gode aktører og konfliktløsning er følgelig et spørgsmål om at straffe de onde og belønne de gode, ofrene. (B) Verden er opdelt i to parter, ja der er to verdener: På den ene side er der “fredsforstyrrerne” – slyngelstater, hitleristiske diktatorer, forfejlede stater, primitive og onde aktører, terrorister, folk der ikke forstår andet end store bogstaver og bomber – kriminelle, der ikke efterlever folkeretten,...

Nyligen antog FN på bl a Sveriges initiativ en Deklaration på väg mot en kärnvapenfri värld. Men USA, Ryssland och NATO-länderna, också Danmark, röstade mot. Viktiga frågor som dessa kan Sverige driva precis därför att det inte är NATO-medlem  Klyftan mellan kärnvapen och mänskliga rättigheter är avgrundsdjup. 50-årsjubileet av FN:s mänskliga rättigheter har nyligen firats, men i det sammanhanget nämndes aldrig kärnvapnen. Rätten till utveckling är väsentlig, rätten till liv är fundamental. I dag styr Västvärlden en enda globaliserad ekonomi, som systematiskt undergräver hundratals miljoner människors grundläggande rättigheter, som rätten att fritt söka och välja arbete. Militarismen och kärnvapenstrategin kostar ofantliga summor som kunde användas bättre. Mänsklighetens själva existens hotas härigenom, liksom folkgrupper runtom i världen. Alla säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar alla kärnvapen. Och tillsammans kontrollerar dessa stater 85 procent av all vapenhandel. Världens mäktigaste stat USA leder både korståget för (västliga) fri- och människorättigheter ˆ och det ekonomiska och...

Vi får stadigt større enheder, mere komplekse problemer og kortere tid til at tage beslutninger, hvis konsekvenser tenderer at vokse mod uoverskuelighed. Når det går sådan mister vi opmærksomheden på og følelsen af sammenhæng. Noget vitalt afvikles under “udviklingen,” verdensbilleder krakellerer. Der hersker en afgrundsdyb modsætning mellem kærnevåbnene på den ene side og menneskerettighederne på den anden, men vi ser den ikke. 50-året for FN’s Universale Erklæring om Menneskerettigheder er netop blevet fejret, men hverken medier, regeringer, skoler, folkelige bevægelser, debattører eller humanister påpegede deres modsigelsestyngede sammenhæng. Retten til udvikling er essentiel, retten til liv fundamental. Der er bare to ting, der står i vejen herfor, nemlig a) den omstændighed at Vestverden styrer og er afhængig af én eneste “globaliserende” økonomi, der systematisk undergraver hundreder af millioners helt grundlæggende rettigheder, f.eks. retten til frit at søge og vælge et arbejde. Og b) militarisme og især nuklearisme, kærnevåbnene og mange andre...

Den ny, grønne tyske udenrigsminister Joschka Fischer, der selv er “realos” er allerede blevet belært om de højere realiteter hér i verden. Han har stillet det helt rimelige forslag, at NATO burde afsige sig retten til at være først til at bruge kærnevåben. Det amerikanske – naturligvis – svar på hele alliancens vegne kom prompte: Glem det! Fischer vidste sikkert godt, at man kan ikke være udenrigsminister i dagens uni-polære verden og bevare ret mange grønne idealer. Men hvis han inderst inde har grønne idealer er han en imponerende modig mand, som NGOer i Europa – og den danske regering – bør støtte varmt. For det er hvad NATO burde have gjort for længe siden, altså i 1980erne hvor Sovjetunionen afsagde sig denne ret. Til sagen hører at Rusland efter Warszawa-pagtens opløsning og på grund af sin økonomisk uformåen at opretholde omfattende konventionelle styrker har opgraderet kærnevåbnene og i lyset...

Den nye, gröne tyska utrikesministern, Joschka Fischer, som själv är ‘realos’ har redan blivit uppläxad i de högre realiteterna i vår värld. Han har ställt det helt rimliga förslaget att NATO borde avsäga sig rätten att vara den första att använda kärnvapen. Det amerikanska – naturligtvis – svaret kom blixtsnabbt: Glöm det! Fischer visste säkert mycket väl att man inte kan vara utrikesminister i dagens uni-polära värld och samtidigt bevara särskilt många gröna ideal. Om han innerst inne fortfarande har gröna ideal är han en imponerande modig man, som folkliga rörelser – och den svenska regeringen – borde ge sitt varma stöd. För detta är ju vad NATO borde ha gjort för många år sedan, redan på 1980-talet när Sovjetuionen avsade sig rätten till “first use.” Till saken hör tyvärr att Ryssland efter Warszawapaktens upplösning och till följd av sin ekonomiska oförmåga att upprätthålla omfattande konventionella styrkor har uppgraderat kärnvapnens...