TFF PressInfo

For many decision-makers it is convenient to focus on the brutality of the Iraqi regime under Saddam Hussein and leave the deeply inhuman consequences of our sanctions over the last 12 years untold. But, in the eyes of a visitor to Iraq, the moral high ground of the West has crumbled. Before going to Iraq, we too were quite ignorant about the facts and complexities; we were shocked by the reality. During our fact-finding missions we collected statistics from international organisations, interviewed virtually all the heads of missions of the United Nations and humanitarian organisations. We met with Iraqi officials and visited hospitals. Playing down the effects of our sanctions – without evidence Governments that have no embassies and no independent fact-finding in Iraq can hardly know much. They must base their policies on what is politically correct and convenient for their policies in relation to other issues and other...

Lägg ihop fem saker: – och här är exempel på vad du får! Sammankoppla Tokyo och Bagdad, FN och musik, Buddism och Islam! Under TFF:s uppdrag i Irak förra månaden, träffade Christian Hårleman och jag Francis Dubois, platschefen för UNDP, FN:s Utvecklingsfond. Vi visste sedan tidigare besök att UNDP &endash; liksom så många andra FN-organisationer i Irak &endash; gör ett fantastiskt jobb för (och med) irakiska medborgare. Vi visste att detta kontor, precis som så många andra kontor världen runt, är det riktiga FN, och inte New York. Vi insåg snabbt att Francis är en man med genuint intresse för irakisk kultur och konst. Så fort man träffar honom vet man att han är speciell &endash; nyfiken, ödmjuk, beläst och väldigt vänlig (Läs om UNDP i allmänhet och använd rullgardinsmenyn för att se vad UNDP gör i Irak. Där finns en artikel från BBC om Bagdads blomstrande konstscen, där Francis också finns omnämnd). Ett...

Sæt 5 ting sammen: – og her er et eksempel på, hvad der kan komme ud af det ! Forbind Tokyo og Baghdad & FN og musik & buddhisme og islam Under TFFs arbejde i Irak sidste måned, mødte Christian Hårleman og jeg pladsrepræsentanten for De forenede Nationers udviklingsprogram, UNDP, Francis Dubois. Vi vidste fra et tidligere besøg, at UNDP – som mange FN organisationer i Irak – gør et fantastisk stykke arbejde for (og med) irakiske borgere. Vi vidste, at dette arbejde, som mange andre missioner rundt omkring i verden er det virkelige FN, ikke det, der ligger i New York. Vi forstod hurtigt, at Francis har en stærk interesse for irakisk kunst og kultur. Straks du møder ham, ved du, at han er noget særligt – nysgerrig, ydmyg, lærd og meget, meget venlig (se “UNDP in general” og brug rullemenuen for at se, hvad UNDP gør i Irak. Og der er også en...

This comprhensive peace proposal was submitted to Feature editor Robert Donahue, the International Herald Tribune on December 5. On December 19, Donahue accepted the article for publication by e-mail. Then nothing happened. On February 6, however, Mr. Donahue told us that he had let another editor read the article. This editor “didn’t like the article and thought that many of its points were unrealistic – and I respect my colleague,” he said over the phone. So the International Herald Tribune changed its mind and hoped we would accept their apology. On February 17, the European Council of the EU came together and began formulating a common foreign policy in relation to the Iraq crisis. The International Herald Tribune made a politically motivated turnaround and effectively wasted exactly two months of this proposal’s life in the public debate. We are proud to publish the original manuscript with all its “unrealistic” points...

Manus till detta förslag skickades den 5 december 2002 till Feature-redaktör Robert Donahue, International Herald Tribune. Den 19 december meddelade Donahue per e-mail att IHT accepterade artikeln för tryckning. Sen hände inget. Först den 6 februari 2003 fick vi besked; Donahue hade lämnat artikeln till en annan redaktör, som “inte tyckte om artikeln och ansåg att de flesta punkter är orealistiska – och jag respekterar min kollega,” som Donahue uttryckte det i telefonen. Han bad naturligtvis om ursäkt. Den 17 februari träffades EUs-Rådet för att för första gången formulera en gemensam linj i Irak-krisen. Med andra ord, IHT gjorde en politiskt motiverad helomvändning och spillde två månader av detta förslags möjliga liv i den offentliga debatten. Vi är stolta över att publicera det ursprungliga manuskriptet här – med alla “orealistiska” punkter intakt: Tyvärr befrias inte oroade medborgare genom FN:s säkerhetsråds resolution 1441 från att tänka sig alternativ till planerna på...

Dette rimeligt omfattende forslag blev sendt til Feature-redaktør Robert Donahue på International Herald Tribune den 5. december 2002. Den 19. december accepterede han manuskriptet per e-mail. Derefter skete der intet. Den 6. februar 2003 fik vi at vide at han havde ladet en anden redaktør læse artiklen. Denne “syntes ikke om den og mente at mange af dens punkter var urealistiske – og jeg respekterer min kollega,” som han sagde per telefon. Så, altså, International Herald Tribune havde ændret holdning og han håbede at vi hermed accepterede hans forklaring og undskyldning. Den 17. februar vedtog Det europæiske Råd en erklæring, der bevæger sig i retning af en formulering af en fælles udenrigspolitik i relation til Irak-krisen. International Herald Tribune foretog altså en rent politisk motiveret 180 graders vending og spildte dermed nøjagtig to måneder af dette forslags levetid i den offentlige debat. Feature-rdaktøren nyder øjensynligt ikke autonomi på sin side....

There is no decision in foreign policy more serious than recourse to war. As the Bush administration prods the country toward an unpopular and illegal war with Iraq, it is a matter of national urgency to question whether our constitutional system of government is providing adequate protection to the American people against the scourge of war. Given the turbulence of the current world scene and considering America’s military primacy on the global stage, what the United States does affects the well-being, and possibly the survival, of others throughout the world. So we must question whether our system of representative democracy is currently working in relation to this momentous question of war or peace. Without doubt the events of September 11 were a test of the viability of our institutions under a form of stress never before experienced, the menace of a mega-terrorist enemy lurking in the concealed recesses of dozens...

Vil Bush-regimet fremture og gå i krig? Eller vil de lytte til borgerne – og ikke så få regeringer – rundt om i verden, og tænke? (De 114 lande i den Alliancefrie Bevægelse har netop vedtaget at være modstandere til en krig mod Irak, se her. Kan man forestille sig at President Bush projicerer sin egen underbevidsthed og angst, når han fortæller Saddam at “the game is over” (spillet er ude)? Kunne det være at han, og de tilsyneladende desperate folk omkring ham, begynder at føle at deres visionsløse spil – ikke med, men mod verden – måske vil fremrykke afslutningen på deres regime og USAs imperium? Politisk fundamentalism Bush-regimet er politiskt fundamentalistisk: “Vi har al ret, de har alle fejl.” Den er baseret på den skæve formodning om at man kan føre sin politik ved a) at diktere venner som fjender at de “enten er med os eller mod os”,...

Reflektioner efter den 15 februari 2003. Får Bushregimen råda och gå i krig? Eller kommer den att lyssna till medborgare – och ganska många regeringar – världen runt och tänka? Kan det vara så att president Bush projicerar sitt eget undermedvetandet och sin egen rädslan när han säger till Saddam att “spelet är slut”? Kan det vara så att han och de uppenbart desperata människorna kring honom börjar känna på sig att deras översittaraktiga och visionslösa spel – inte med världen utan mot den – skulle kunna betyda slutet på deras regim och på det amerikanska imperiet? Politiskt fundamentalism Bushregimen är politiskt sett fundamentalistisk: vi har all rätt, de har alla fel. Det grundas på det felaktiga antagandet att politiska beslut kan baseras på: a) att diktera för vänner som fiender att de antingen är med oss/USA eller mot oss/USA och b) att ignorera varje typ av politik som innebär...

Will the Bush regime “prevail” and go to war? Or will it listen to citizens – and quite a few governments – around the world and think? Could it be that President Bush is projecting his own subconscious and fears when he tells Saddam that “the game is over”? Could it be that he and the apparently desperate people around him are beginning to feel that their bullying and vision-less game – not with the world but against it – could spell the end of their regime and the U.S. empire? Political fundamentalism The Bush regime is politically fundamentalist: we are right, they are wrong. It’s based on the flawed assumption that policies can be based on a) dictating to friends and foes alike that they are either with us/U.S. or against us/U.S., and b) ignoring every type of listening, consulting and consensus-building policies with rightfully concerned parties, including its closest friends. So, regrettable...

Krig förvandlas inte till fred av ett FN-mandat Regeringar, redaktörer, kommentatorer och till och med de som verkar för att stödja Förenta nationerna uttrycker för närvarande som sin uppfattning att ett krig mot Irak är, eller kommer att vara, godtagbart om Förenta staterna och andra “går tillbaka” till FN:s säkerhetsråd och får ett “FN-mandat” innan de går till anfall. Men detta är ett felaktigt resonemang och skulle kunna medföra att FN som fredsorganisation upphör att existera. Om man anser att det planerade kriget innebär eller medför en kränkning av folkrätten, blir det inte mer folkrättsenligt av ett sådant mandat. Om man anser att kriget är moraliskt felaktigt eller orättfärdigt gör inte ett sådant mandat att det blir riktigt eller rättfärdigt. Om man anser att kriget inte har något att skaffa med konfliktlösning utan måste placeras i kategorin angreppskrig, förvandlas inte kriget till klok politik genom en resolution &endash; som oundvikligen...

Et FN mandat laver ikke krig til fred. Regeringer, journalister og kommentatorer, ja selv FN-sympatisører udtrykker for tiden den opfattelse at en krig mod Irak er eller vil være acceptabel, hvis USA og andre “går tilbage” til Sikkerhedsrådet og får et “FN-mandat” før man går til angreb på Irak. Men det er en vildfarelse, der kunne indebære enden på FN som en fredsorganisation. Hvis man har den opfattelse, at krigen er eller medfører et brud på international ret, så gør et sådant mandat den ikke mere lovlig. Hvis man mener, at krigen er moralsk forkert eller urimelig, så gør et sådant mandat den ikke mere rigtig eller rimelig. Hvis man mener, at krig ikke har noget at skaffe med konfliktløsning, men udgør en aggression, så vil en resolution – der uundgåeligt vil være et resultat af en studehandel mellem de fem permanente sikkerhedsrådsmedlemmer (kernevåbenmagter) og de øvrige 10 medlemmer –...