Lägg ihop fem saker:
- modern teknologi, i detta fall flygplan, e-post, telefoner och Internet,
- erkännandet att alla människor kan vara en del av en fredsrörelse,
- idén om en dialog mellan civilisationer och religioner,
- konst i allmänhet och musik i synnerhet,
- lägg till en dos kreativitet, eller vision….
– och här är exempel på vad du får!
Sammankoppla Tokyo och Bagdad, FN och musik, Buddism och Islam!
Under TFF:s uppdrag i Irak förra månaden, träffade Christian Hårleman och jag Francis Dubois, platschefen för UNDP, FN:s Utvecklingsfond. Vi visste sedan tidigare besök att UNDP &endash; liksom så många andra FN-organisationer i Irak &endash; gör ett fantastiskt jobb för (och med) irakiska medborgare. Vi visste att detta kontor, precis som så många andra kontor världen runt, är det riktiga FN, och inte New York. Vi insåg snabbt att Francis är en man med genuint intresse för irakisk kultur och konst. Så fort man träffar honom vet man att han är speciell &endash; nyfiken, ödmjuk, beläst och väldigt vänlig (Läs om UNDP i allmänhet och använd rullgardinsmenyn för att se vad UNDP gör i Irak. Där finns en artikel från BBC om Bagdads blomstrande konstscen, där Francis också finns omnämnd).
Ett par dagar senare gav jag händelsevis en gästföreläsning på det buddistiska Soka Universitetet i Hachioji utanför Tokyo. Där träffade jag en gammal vän, Olivier Urbain, belgisk Phil. Dr. i litteratur och medlem i TRANSCEND, ett nätverk för Fred och Utveckling som leds av Johan Galtung, som samarbetar med TFF. Olivier är djupt hängiven konst och fred, och att undersöka hur konsten i sin breda bemärkelse kan bidra till fred och hur man kan hålla kurser on-line för att främja det; han arbetar med detta i Transcend Art & Peace Network (Se även detta).
Olivier Urbain frågade om jag kände några irakiska kulturabetare. Jag svarade nej, men gav honom Francis e-postadress. De två började kommunicera via e-post och telefon.
På så sätt samordnade sig Svenskar, Danskar, Fransmän och Belgare i världen, i sina försök att länka samman Buddister, Muslimer, Katoliker och Protestanter. Men det är mer än så.
En musiker för fred, från det genom historien krigsdrabbade Okinawa, efterfrågar vapen från Irak för att skapa ett fredsmonument!
Den internationella dagen för anti-krigsprotester, den 15 februari, närmade sig. En vän till Olivier, Shoukichi Kina från Okinawa, ville bidra till fred i Irak genom sin musik.
Okinawa? Få vet om det, men Okinawa “stod värd” vid ett av historiens största land-, havs- och luftslag. Mer än 200,000 dödades i Tennozan under tre vårmånader 1945. Den civila tragedin i Okinawa var större än den i Hiroshima. Jag har varit där och lände att få personer skulle kunna bidra med ett starkare budskap för fred än Mr. Kina från den ön. Så vi länkade samman krigshistoria med nuvarande planer för krig, oskyldiga offers lidande på en kontinent med dem på en annan. Vilken möjlighet att lära!
Detta är Mr. Kinas hemsida. Och detta är hans grundläggande budskap:
“Den huvudsakliga uppgiften för NGO:n “All weapons into Musical Instruments” ska vara att begära vapen från Iraks regering och från andra länder och montera ner dem för att bygga fredsmonument. Dörren till fred kan öppnas med hjälp av vishet och mod från förståelse och dialog. Judaism, Kristendom och Islam är de huvudsakliga orsakerna till Mellanösternproblemet. Ironiskt nog delar de samma förfader &endash; Abraham. Ur (Irak) är platsen där Abraham, personen av Caanan, föddes. Där borde finnas en gnutta harmoni.
Högtidlighållande eller krig? Det du röstar för kommer bli ett test av vårt fredsskapande projekt.
Alla vapen till musikinstrument!
Alla militärbaser till blomsterträdgårdar!
Utslagna blommor i allas våra hjärtan!”
Förberedelser
Vid ett tillfälle skrev Francis Dubois till mig:
“Fredag eftermiddag, medan några musiker repeterade i mitt hus ringde Mr. Urbain från Tokyo! Vår värld har blivit en by: vi måste styra den som en sådan, med respekt för alla!
Mr. Kina och hans grupp besökte FN-kontoret och tog tillfället i akt att överlämna ett brev till Kofi Annan, vår generalsekreterare, å All Weapons Into Musical Instruments Peace-makers Networks vägnar. Gruppen åtföljdes av den chefen för det irakiska Kulturministeriet och av många journalister.”
Så, ett budskap för fred gick från Okinawa till Bagdad och vidare till FN i New York.
Konserten i Bagdad
Sedan började programmet i Bagdad, samordnat med alla demonstrationer i världen. Francis Dubois skriver:
“På kvällen, i den fullpackade Rasheed-teatern, hänförde Mr. Kina och hans grupp publiken med en spektakulär konsert för fred i Irak, i regionen och i världen. Publiken, från ambassadörer till tonåringar, njöt i fulla drag.
Må fred råda på jorden och må alla vapen göras om till musikinstrument!”
Förstår du vad konserten betydde för invånarna i Bagdad? Jag hade själv kära minnen från en kväll tidigt i januari när ett par från Sverige, han en irakisk svensk och hon helsvenska, dansade modern balett och möttes av stormande applåder. Irakierna längtar efter kulturella upplevelser och internationella besökare som respekterar dem, arbetar med dem och erbjuder dem konst och fred. Med solidaritet och humanism.
Fredsceremonin i Bagdad, fredsstaden
Några dagar senare skrev Francis till mig:
“Den 16 februari 2003, hölls en fredsceremoni i trädgården till UNDP:s kontor i Bagdad. Det kom deltagare och fredsaktivister från Irak Peace Team och från Kristna Fredsmäklarteamet i USA, Bro till Bagdad-gruppen från Italien och andra länder, åtföljda av diplomater, representanter från FN-organ och NGOs och barn från Bagdads internationella skola, utöver reportrar från nationell och internationell media och press. Ceremonin inleddes med att delar av Mr. Kofi Annans tal från den 8 februari lästes upp av UNDPs platschef; ett förord som handlade om FN:s beslutsamhet att rädda världens folk från krigets gissel.
Den amerikanska fredsaktivisten Ms Manna Jo Greene, från Hudsondalen i New York, läste upp delar av ett tal av Martin Luther King Jr., som predikade om icke-våld och fred. Ms Greene åtföljdes av en kollega som citerade Mahatma Gandhi uttalande om icke-våld och fred. Därefter sjöng Mrs. Kathy Kelly, som grundat Voices in the Wilderness, en sång för fred tillsammans med irakiska barn. En 2,5 meter hög Pelare för Fred i trä hade forslats ända från Hudsonflodens dalgång i New York för att ställas upp i Bagdad. Den rektangulära pelaren bär inskriptionen “Må Fred råda på Jorden” på engelska, Arabiska, Franska och Japanska. Efter en procession som leddes av två irakiska unga flickor restes den i sitt fäste i UNDP:s trädgård.
Fredspelaren stod där i den vackra gröna UNDP-trädgården och små flaggor från alla FN:s medlemsländer fladdrade i brisen under Bagdads starka sol, som också kallas Dar Al-Salaam, som betyder Fredsstaden.”
Återigen hade kopplingen gjorts starkare: Irak, Japan/Okinawa och Sverige, tillsammans med USA och Europa; det internationella samfundet med Bagdad; FN och representanter från regeringar med NGOs. Gandhi och Martin Luther King kopplades till samtida verk i deras anda. Män och kvinnor, unga och gamla sammanfördes – en mänsklighetens kärna.
Tillbaka i Lund
Ungefär samtidigt marscherade vi i Lund, Sverige, där TFF är baserat. Lund är en liten universitetsstad med ungefär 100,000 invånare. Vi var 3,000 demonstranter. För exakt 30 år sedan marscherade lika många mot kriget i Vietnam. Men lördagen den 15 februari 2003 marscherade vi före ett krig. Världen har förändrats. Tiden det tar för information att spridas och för människor att få kontakt har gjort krig och krigspropaganda mycket svårare.
Efter demonstrationen samlades 400 av Lunds fredsfolk i Stadshallen, där jag hade blivit ombedd att tala om situationen i Irak och vad vi kan göra för att lösa konflikten utan krig. Jag började med den fantastiska historien om hur vi i TFF har spelat en liten roll i att koppla samman människor från hela världen för att mötas i Bagdad och skicka ett budskap därifrån till Förenta Nationerna i New York. Och att samma Fredspelare står i TFFs trädgård. Det kändes som en kraft, med knutpunkter för fred som lyste upp över världen, som nätverkade.
Folk samlas för fred och demokrati &endash; mot regeringar som handlar efter uråldriga uppfattningar om krig och auktoritära lösningar. Det är en historia om hur varje liten fredsrörelse, alla av oss, kan koppla upp oss mot andra fredsrörelser: Francis, Olivier, Kina, Voices, Kristna, ambassadörer och tonåringar, och förstås irakiska medborgare som vägrar låta sig avskräckas.
Det finns hopp! Våra ansträngningar måste multipliceras nu! Då vinner vi slaget om freden. Vi ska vädja till, och beveka krigshetsarna hjärtan; de är människor också! Och vi kommer rädda Iraks barn och andra oskyldiga offer från katastrofen som ett nytt krig kommer skapa.
Så därför, ja…
Må Fred råda på Jorden!
Alla vapen till musikinstrument!
Alla militärbaser till blomsterträdgårdar
Utslagna blommor i allas hjärtan!
Översättning ifrån engelska vid Frida Berg
© TFF 2003
