TFF PressInfo

Oprindeligt publiceret 26. juni 2003 1. For at opfylde allerede eksisterende forpligtelser. Kernevåbenstaterne har afgivet højtidelige løfter til det internationale samfund om af forhandle redeligt for at opnå kernevåbenafrustning. De forenede Stater, Rusland, England, Frankrig og Kina accepterede denne forpligtelse, da de underskrev Ikke-Sprednings-Aftalen (NPT) og de udvidede deres løfter på NPT revisions- og udvidelseskonferencen i 1995 og igen på NPT revisionskonferencen i 2000.Indien og Pakistan, som ikke har underskrevet Ikke-Sprednings-Aftalen, har forpligtet sig til at afskaffe deres kernevåben, hvis de andre kernevåbenstater afskaffer deres. Den eneste kernevåbenstat, som ikke har afgivet et sådant løfte er Israel og de må kunne overbevises til at gøre det samme, hvis alle andre kernevåbenstater bliver enige om at afskaffe deres kernevåbenarsenaler.Den internationale Domstol i Haag (International Court of Justice), verdens højeste retsinstans afgav en udtalelse i 1996, som understregede forpligtelsen til kernevåbenafrustning: “Der eksisterer en forpligtelse til at forhandle redeligt og til at...

What kind of education will Iraq’s children get under US occupation? We’ve heard it time and again and we know it’s an old truth: our kids are the future. These weeks, the media focus almost exclusively on the war, on military people who “rebuild” Iraq (after having destroyed it) and they focus on politics. But together with security, no aspect of post-war reconstruction, reconciliation and development is more important than the education system in a broad sense. It certainly deserves more media attention than it gets. What the US occupation administration does these very weeks is intended to have a long-term impact on the Iraqi society – that is if they succeed. Naturally, therefore, I get very curious when, a few days ago, a friend sends me an e-mail asking whether I have seen that Washington-based Creative International Associates Inc, CAII, has been awarded a contract worth US$ 62 million to re-build...

Vad slags utbildning kommer Iraks barn att få under ockupationen? Vi har hört det gång på gång och vi känner det som en gammal sanning: våra barn är vår framtid. Under dessa veckor inriktar sig medierna nästan helt på kriget, på militären som “återuppbygger” Irak (efter att ha förstört Irak) och inriktningen är på politik. Men förutom säkerheten är det ingen sida av återuppbyggnaden, försoningen och utvecklingen efter kriget som är viktigare än utbildningsystemet i bred mening. Det förtjänar verkligen mer uppmärksamhet från mediernas sida än vad det får. Det USA:s administration gör just dessa veckor är avsett att få långvarig inverkan på det irakiska samhället – det vill säga om de lyckas. Jag blir därför givetvis mycket nyfiken när en vän för ett par dagar skickar mig en epost och frågar om jag har sett att ett företag som heter Creative International Associates Inc, CAII, och som är baserat...

Irakkonflikten består I grunden av tre krig eller kamper. Det första är kriget som media utkämpar om människors hjärtan och sinnen. Det andra är det militära kriget och det utlovade avlägsnandet av den irakiska regimen. Och det tredje är kriget för att kontrollera och leda efterkrigets Irak och för att leva upp till de offentliga målsättningarna att bringa frihet, demokrati, välstånd och blomstring till Iraks 24 miljoner medborgare. Krig # 1: PR-kriget PR-kriget är riktat mot människors själ och hjärta världen runt. Man försöker demonisera Bagdad-regimen genom att sätta den i kontrast med de nobla, altruistiska mål som kriget ska uppnå. Statsöverhuvuden och regeringar som är för krig har förespråkat dessa mål med hjälp av propaganda, PR-kampanjer, psykologisk krigföring osv., i ett försök att sälja kriget till publik i väst, i arabvärlden – inklusive Iraks medborgare – och till andra aktörer världen runt, inklusive FN. Det är uppenbart att detta...

Grundlæggende er der tre krige eller stridigheder involveret i Irakkonflikten. Der er krigen som medierne udkæmper for at indtage folks hjerner og hjerter. Så er der den militære krig med den lovede afsættelse af det irakiske regime. Og sidst er der krigen om at kontrollere og lede Irak efter krigen samt at leve op til de officielle motiver om at bringe frihed, demokrati, velfærd og fremgang til landets 24 millioner indbyggere. Krig 1: Media- og propagandakrigen Påvirkning af medier og ren propaganda er i måneer blevet brugt i kampen om at vinde alverdens menneskers hjerner og hjerter og hjerter. Den søger at demonisere regimet i Bagdad ved at fremhæve kontrasten til de noble og altruistiske mål, der er opsat for krigen. Statschefer, der gik ind for den, har promoveret disse målsætninger gennem propagenda, mediekampagner, psykologisk krigsførelse etc. i håb om at budskabet skal gå hjem hos publikum i Vest, i...

There are basically three wars or struggles in the Iraq conflict. There is the war the media is waging for the hearts and minds of people. Second, there is the military war and the promised removal of the Iraqi regime. And, third, there is the war to control and run post-war Iraq and live up to the official motives of bringing freedom, democracy, welfare and prosperity to its 24 million citizens. War # 1: The public relations war The public relations war is aimed at the hearts and minds of people around the globe. It attempts to demonise the Baghdad regime while contrasting it with the noble, altruistic goals to be achieved by the war. Heads of state and governments that were in favour of war have promoted these aims through propaganda, public relations campaigns, psychological warfare, etc, in an effort to sell the war to audiences in the West,...

Continued from Part 2.  ORHA, the Office of Reconstruction and Humanitarian Assistance L. Paul Bremer and General Jay Garner and a team of some 300 retired military men, diplomats and functionaries from numerous government agencies have been “recruited” or “appointed” by the Bush administration and, especially, by the Pentagon to administer postwar Iraq through the Office of Reconstruction and Humanitarian Assistance that comes under Pentagon. Here are the backgrounds and profiles about some of them. Interestingly, there are very few questions asked in the free press about this completely undemocratic, ambiguous method to take over a country and shape its future. JAY GARNER Governor – Co-ordinatorRetired US general, pro-Israel from the defence industry, with a past job in Northern Iraq, supposed to be the highest authority Sometimes called the new “viceroy” of Iraq, Retired Lieutenant General Jay Garner is the man in charge of the Office of Reconstruction and Humanitarian Assistance. Here is how the New York Times presents...

They are people with a background in the far-right of the Republican Party, the Israel lobby, Perle and Wolfowitz henchmen, central to the war on terror, to the Homeland Defence authorities, to anti-ABM and pro-Ballistic Missile Defence (Star Wars), close to conservative think tanks, affiliated with mercenary companies, the military-industrial complex (MIC) and CIA. They are former “stabilisers” in Bosnia and Kosovo, and Marine Corps-people (many in Vietnam); they are private consulting firm executives affiliated with the inner circles of power in Washington. And, of course, several are associated with the oil industry, the computer industry as well as the media and public relations industry. With a few exceptions they are Pentagon and not State Department people, they are generals and technocrats. Less than a handful have any prior experience in Iraq or in nation-building, conflict-resolution, reconciliation, post-war trauma healing, civil society empowerment and other quite relevant matters. In short,...

There is an agreement over the Iraqi war. It seems as if everybody prefers virtual to real reality: it applies equally to military experts, politicians and even the public! It is said that truth is the first victim of every war, but I am wondering why it has to be the case in Macedonia nowadays. Why do people prefer not to hear the truth? Is it possible that the majority can calmly consent to the deceit and misinformation about this war in which Macedonia is an “honourable member of the Alliance of the Willing”? How is it possible in a country whose population recently declared over 80 percent disagreement with the war in all public opinion polls? Are people honest only in their protected anonymity, or are there very few who dare say something which is not politically correct and desirable, or maybe even risky? Or perhaps our petty souls...

Yesterday Washington “recommended” that the inspectors from IAEA and UNMOVIC as well as all UN humanitarian staff, UNOHCI, leave Iraq as soon as possible. The UN mission in the demilitarised zone on the border between Kuwait and Iraq (UNIKOM) was already evacuating. These missions are UN missions. They are in Iraq because of a Security Council decision. They are there to help bring about peace by peaceful means and to help the citizens of Iraq. After a short Security Council meeting behind closed doors, Secretary-General Kofi Annan informs the world that these missions have been ordered to evacuate. Thus, it seems that one member issues an ultimatum “recommendation” and the UN obeys and leaves the Iraqi people behind to be intimidated, humiliated, killed, wounded and, in a few weeks, starve. Article 99 of the UN Charter states that the S-G “may bring to the attention of the Security Council any...

President Bush och president Hussein är visserligen olika i många avseenden. Men i detta stycke hemvävda filosofi hävdas att de också uppvisar förvånansvärt många likheter. Bush och Hussein, liksom deras respektive gäng av hurrande supportrar, försöker övertyga oss övriga att de absolut inte har några gemensamma kännetecken. Det är otvivelaktigt en del av (den subbjektiva) sanningen. Men det är aldrig hela sanningen om en konflikt. Utan att bestrida olikheterna, vill jag med denna artikel belysa likheterna. Konflikter uppvisar vanligtvis skiljaktigheter mellan parterna. Parterna i en konflikt betonar vanligtvis också hur olika de själva (de goda) är i förhållande till de andra (de onda). Det är således fullständigt normalt att parter som är i konflikt med varandra förnekar att det skulle kunna finnas några likheter mellan “dem” och “oss”! Men de som yrkesmässigt analyserar konflikter vet att ingen konflikt är möjlig om inte också parterna har någonting gemensamt. Två grälande äkta...

Mens præsident Bush og præsident Hussein bestemt er forskellige på mange punkter så argumenterer dette lille stykke hjemmefilosofi for, at de også udviser overraskende ligheder. Bush og Hussein og deres lille klike prøver på at overbevise resten af os om, at de slet ikke deler nogen egenskaber og at de aldeles intet har til fælles. Det er ubetvivleligt en del af sandheden (den subjektive), men det er aldrig hele sandheden om nogen konflikt. Uden at benægte forskellene vil denne artikel belyse lighederne. Konflikter udstiller sædvanligvis parternes uenighed og parterne i en konflikt er tilbøjelige til at understrege, hvor forskellige de selv (de gode) er fra de andre (de onde). Det er således helt normalt, at de stridende parter nægter, at der skulle kunne være nogen ligheder mellem “dem” og “os”. Men professionelle konfliktanalytikere ved, at ingen konflikt er mulig, hvis ikke parterne også er fælles om noget. Et stridende par...