PressInfo

Ett öppet brev till Sveriges och övriga Nordens regeringar Kom också ihåg de oskyldiga som dödats i Afghanistan Liksom andra länder inom EU iakttog Sverige tre minuters tystnad för de oskyldiga dödsoffren i terrorattacken på World Trade Centre och Pentagon den 11 september förra året. Utifrån liknande humanitära överväganden borde, enligt min uppfattning, Sverige och likasinnade länder visa de oskyldiga dödsoffren i Afghanistan samma ärebetygelse. På principiell grund, och därför att det finns ett uppenbart samband mellan de bägge händelserna. Alla religioner understryker att varje människoliv är heligt. Humanism bygger på förutsättningen bland annat att varje människoliv är precis lika värdefullt som varje annat, oavsett nationalitet, ras, hudfärg, kön osv. Det råder därför inget tvivel om att de oskyldiga människoliv som gått förlorade i Afghanistan har exakt samma värde som vart och ett av de nära 3000 oskyldiga liv som togs den 11 september. Enligt noggranna beräkningar har 3500 civila...

Som andre EU-lande iagttog Danmark tre minutters stilhed for de uskyldigt dræbte i terror-angrebet på World Trade Center og Pentagon den 11. september sidste år. Der blev også afholdt en mindegudstjeneste i København med repræsentaner for regering, kongehus og for De forenede Stater i Danmark. Ud fra et lignende humanistiskt hensyn mener jeg Danmark og ligesindede lande bør vise de uskyldigt dræbte i Afghanistan den samme ære. Af principielle grunde og fordi der er en indlysende sammanhæng mellem de to begivenheder. Alle religioner understreger at ethvert menneskeliv er helligt. Humanisme bygger blandt andet på den ufravigelige grundværdi at alle og ethvert menneskeliv er lige så værdifuldt som ethvert andet uanset nationalitet, race, hudfarve, køn osv. Der er således ingen tvivl om at et uskyldigt dræbt menneskeliv i Afghanistan har eksakt samme værdi som ethvert af de knapt 3000 uskyldige liv, der blev taget 11. september. Forsigtige beregninger gør gældende at...

fortsættelse af PressInfo 148 og 149. Militarisering overfor demilitarisering. Våben og ammunition er strømmet ind i Mellemøstkonflikten i årtier. De, der tjener på våbeneksporten, har undskyldt sig med, at det bidrog til en eller anden slags balance og til “sikkerhed” og “stabilitet”. Hvad, hvis vi endelig brugte Mellemøsttragedien til at stoppe denne form for (selv)bedrag. Hvad, hvis en stor fredsbevarende mission var fløjet ind for længe siden og på en kontant måde havde afvæbnet alle sider og dannet et sikkerhedssystem sammen med dem og havde skabt en Fredszone. Hvad, hvis vi endelig begyndte at se på våben og andre voldelige midler som det store problem (sammen med de konflikter, der har dybe rødder, selvfølgelig) ? Vist bliver man fortvivlet, når man ser folk bruge våben og slå hinanden ihjel. Men hvad, hvis vi også fordømte de private og statslige interesser, der tjener på at udvikle, producere og eksportere disse våben...

This is a follow-up to PressInfo 148 and 149. Militarisation versus de-militarisation Weapons and ammunition have poured into the Middle East conflict for decades. Those who have earned a profit on the arms exports have argued that it contributed to some kind of balance and to “security” and “stability”. What if we finally used the Middle East tragedy to stop this kind of (self)deception? What if a huge peace-keeping mission had been flown in long ago and, in a no-nonsense manner, had disarmed all sides, set up a security regime together with them and created a Zone of Peace? What if we finally began to look at weapons and other violent means as a major problem (together with the deep-rooted conflicts, of course)? True, we may despair when we see people use weapons and kill each other. But what if we also condemned those private and state interests that profited...

Watching the horrors on the West Bank and Colin Powell’s predictable “peace” mission failure, I ask myself at least 3 questions: b) How much longer shall it be possible to use methods of conflict “management” that have proven disastrous and contrary to international law in virtually all cases since the end of the Cold War, not the least in the Balkans and, latest, in Afghanistan? How much longer will it be possible to avoid the question: does the U.S., the self-appointed mediator, have the required professional skills, altruistic motives and impartiality required to serve as a genuine mediator? c) Can we learn something constructive from the tragic escalation of violence in the Middle East? In short, I think we need to explore the what ifs. What if all parties had addressed the conflict in a different manner and used another, professional paradigm during the last few decades? Israel’s government uses...

Når jeg ser rædslerne på Vestbredden og Colin Powels forudsigeligt mislykkede “freds” mission, stiller jeg mig mindst 3 spørgsmål: a) Lærer vi nogensinde, at se volden selv som det store problem, og at se den som noget, der modvirker enhver fredsløsning? b) Hvor meget længere skal det være muligt at anvende de metoder til konflikt”løsning”, som har vist sig ødelæggende og i strid med international lov i stort alle tilfælde siden den kolde krigs ophør, ikke mindst på Balkan og senest i Afghanistan? Hvor meget længere kan man undgå at stille spørgsmålet: Har USA, den selvudnævnte mægler, den nødvendige professionelle kunnen, har USA de altruistiske motiver og den upartiskhed, der er nødvendig for at tjene som virkelig mægler? c) Kan vi lære noget konstruktivt af den tragiske eskalation af volden i Mellemøsten? Jeg tror vi må udforske “hvad-hvis’erne.” Hvad hvis alle parter havde håndteret konflikten anderledes og brugt en mere...

När jag ser fasorna på Västbanken och Colin Powell’s förutsägbara misslyckande med “fredsuppdraget”, ställer jag mig minst tre frågor: a) Skall vi någonsin lära oss att se våldet självt såsom det huvudproblem det är och såsom kontraproduktivt för varje fredsuppgörelse? b) Hur mycket längre skall det vara möjligt att använda metoder för “konflikthantering” som har visat sig vara katastrofbringande och folkrättsstridiga i praktiskt taget samtliga fall sedan slutet av det kalla kriget, inte minst på Balkan och nu senast i Afghanistan? Hur mycket längre kommer det att vara möjligt att undvika frågan: Har den självutnämnda medlaren USA den professionella kunnighet, de altruistiska motiv och den opartiskhet som krävs för att fungera som en äkta medlare? c) Kan vi lära oss något konstruktivt av den trag iska upptrappningen av våldet i Mellanöstern? Kort sagt tror jag att vi behöver utforska vilka “tänk om”.vi har Tänk om alla parter hade inriktat sig...

Ikke siden kernevåbenalderens begyndelse ved slutningen af den anden verdenskrig har faren for en kernevåbenkrig været større. Og hvad der er ligeså bekymrende, denne fare er ikke opfattet rundt omkring. Flere udviklingsforløb er årsag til denne meget frustrerende situation. Den amerikanske regering synes at have vedtaget planer, der arbejder med anvendelsen af kernevåben mod bestemte lande og under en lang række forskellige omstændigheder. Terrorist netværk med folkemord på dagsordenen har gjort alvorlige forsøg på at skaffe sig kernevåben og andre masseødelæggelsesvåben. Spredningen af biologiske og kemiske våben øger den politiske motivering til at true med kernevåbengengældelse. Det amerikanske pres for at skaffe sig et raketforsvar får sandsynligvis andre kernevåbenmagter til at øge deres arsenaler. Indien og Pakistan, fjendtlige naboer, fortsætter deres konflikt om Kashmir med deres kernevåben lurende i baggrunden. Og oven i har den atmosfære, der skabtes af 11. september angrebene, givet anledning til et sorthvidt verdensbillede, som bevirker,...

Inte sedan atomålderns gryning i slutet av andra världskriget har faran för ett kärnvapenkrig varit större än nu. Lika oroande är att denna fara i vida kretsar inte är insedd. Åtskilligt i den senaste utvecklingen ger förklaringar till denna ytterst upprörande situation. USA:s regering har uppenbart antagit planer för oförutsedda händelser som innefattar utnyttjande av kärnvapen mot särskilt utpekade länder och avser ett brett spektrum av händelser. Terroristnätverk med folkmord på programmet har gjort trägna ansträngningar att skaffa kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Spridning av biologiska och kemiska vapen stärker den politiska drivkraften för att hota med kärnvapenvedergällning. Den amerikanska satsningen på robotförsvar leder troligtvis till att andra kärnvapenstater ökar sin arsenaler. Indien och Pakistan, fientliga grannstater, fortsätter sin konflikt rörande Kashmir med de respektive kärnvapenarsenalerna lurande i bakgrunden. Den stämning som skapats av attackerna den 11 september har givit upphov till synsättet att världen består av onda och goda och...

Detta är en uppföljning av PressInfo 148. Vi fortsätter med att till den fredsskapande analysen lägga följande dimensioner: Fredsprocessen Förhandling är enda metoden. Tonvikten läggs vid att “få dem till förhandlingsbordet”, dvs. vid förhandlingar och kompromisser. När man inte vet vad man skall göra, kallar man in en konferens! Tänk om tonvikten hade lagts vid att först föra dialoger med var och en av parterna, dialoger grundade på att man aktivt lyssnar till vad de har att berätta, till vad som är deras fruktan och deras förhoppningar? Med andra ord, först djupgående förståelse och utvecklande av åtminstone en liten aning förtroende och ömsesidig respekt. Därefter skulle det då följa mer överläggningar/samtal och mer förtroende. Och slutligen några slags förhandlingar formade kring kärnfrågorna så som de definieras av parterna, i stället för en förhandlingsdagordning upprättad av regeringar i utlandet vilka var och en för sig söker främja sina egna intressen i...

Not since the dawn of the nuclear age at the end of World War II has the danger of nuclear war been greater. And what is as troubling, this danger is not widely understood. Several developments account for this most disturbing situation. The US Government has apparently adopted contingency plans that look for the use of nuclear weapons against specific countries and in a wide range of circumstances. Terrorist networks with genocidal agendas have been making strenuous efforts to acquire nuclear and other weapons of mass destruction. The spread of biological and chemical weapons increase political incentives to threaten nuclear retaliation. The American push for missile defense is likely to lead other nuclear weapons states to increase their arsenals. India and Pakistan, hostile neighbors, continue their conflict over Kashmir with their nuclear arsenals lurking in the background. And, in addition, the atmosphere created by the September 11 attacks has given...

Dette er en fortsættelse af PressInfo nr 148. Fredsprocessen Forhandling er den eneste metode. Der har været talt meget om “at få dem til forhandlingsbordet,” om mægling og kompromis. Og når man ikke véd, hvad man skal stille op, kan man altid indkalde til en konference ! Hvad hvis vægten først var lagt på dialog med hver part, baseret på at man aktivt lyttede til deres fortællinger, frygt og håb ? Med andre ord, først dybere forståelse og udvikling af et minimum af tillid og gensidig respekt. Derefter kunne der være samtaler/møder og mere tillid. Og til sidst en slags forhandling, der drejede sig om kerneproblemerne, sådan som parterne ser dem, snarere end en forhandlingsdagsorden lavet af udefra kommende regeringer, som samtidig forsøger at gavne deres egne interesser i regionen ? Hvad hvis man skrottede princippet om kompromis og vi havde forstået, at ingen side kan forventes at acceptere noget...