PressInfo

USA:s utrikespolitik tycks hålla på att röra sig bortom sfärerna för statskunskapens läroböcker. Washington i dag innebär ett alltmer krigslystet grupptänkande.* Det är en scen för det absurda. Uttalanden utan innebörd för andra yttras i ett moraliskt tomrum. Med den eskalerande integrationen av paranoia och storhetsvansinne, blir man snarare tvungen att vända sig till läroböcker i psykologi för att få en tolkning. Vi lever i allt farligare tider. Hur ska vi reagera, intellektuellt och emotionellt? Hur ska vi till exempel reagera på en surrealistisk nyhetssnutt som denna? “USA har planer på att upprätta en USA-ledd militär administration i Irak, liknande ockupationen av Tyskland och Japan efter kriget, som kunde pågå i åtskilliga år efter Saddam Husseins fall. … Saddam skulle ersättas av USA-generalen Tommy Franks. ….” Nej, det är inte fiktion. Läs historien här: New York Times den 10 oktober 2002 USA har en plan för att ockupera Irak, rapporterar...

Danmark må som mange andre af USAs traditionelle allierede omtænke og reorientere sin udenrigs- og sikkerhedspolitik væk fra afhængigheden af USA. For lande, der har haft USA som rollemodel og autoritet i sikkerhedsanliggender – og som en slags beskyttende faderfigur – er det hurtige fald af USA som ansvarlig og respekteret supermagt så chokerende, at det vil have en tendens til at blive benægtet. George W Bush’s regime udgør en meget farlig kombination af historisk set helt overvældende magt, intellektuel fattigdom og faldende legitimitet i resten af verdens øjne. Ansvarlige magter, store såvel som små, ser forgæves til Washington for lederskab eller visioner. Men de må nok begynde at lære at stå på egne ben.  Ved den kolde krigs afslutning opstod en mængde nye muligheder for at skabe et fredeligt forenet Europa, for at løse konflikter med et minimum af vold og for at afskaffe kernevåbnene. Med opløsningen af Sovjetunionen...

Danmark som så många andra allierade till USA måste börja revidera sin utrikes- och säkerhetspolitik och omorientera sig bort från sitt USA-beroende. USA s chockartade fall ifrån att ha varit en förtroendeingivande supermakt innebär att många länder nu står utan en fadersfigur i världspolitiken. George W. Bush’ regim representerar en mycket farlig kombination av en historiskt överväldigande fysisk makt, intellektuell fattigdom och en minskande legitimitet i världens ögon. Ansvarsfulla makter, stora som små, ser nu förgäves mot Washington efter ledarskap och visioner. Nu måste de lära sig att stå på egna ben. Med kalla krigets slut, uppkom en mängd möjligheter för att skapa ett fredligt och enat Europa, lösa konflikter utan våldsmedel, och för att stoppa användning av kärnvapen. Sovjetunionens fall och Warszawa-paktens upplösning innebar att Natos “raison d’etre” eliminerades; det hade varit naturligt att upplösa alliansen och det hade i sin tur kunnat stimulera ett helt nytt säkerhetstänkande. Men...

Skrevet på den af FN erklærede international Fredsdag, 21. september 2002. Forfatteren var medlem af den danske regerings Sikkerheds- og Nedrustningspolitiske Udvalg (SNU) fra 1981 til 1994, var generalsekretær for Fredsfonden, 1985 – 1987 og skrev sin doktordisputats om Danmarks sikkerhedspolitik efter 1945 i et globalt perspektiv med titlen “Myter om vor sikkerhed”, 1981. Fortsættelse af PressInfo 159. På grund af den indflydelse det amerikanske paradigme og en føjelig forskningstradition har haft, har der været en underprioritering af vigtige forskningsemner i Danmark og i resten af Skandinavien igennem de sidste få tiår. For eksempel: 1. En systematisk forskning i det amerikanske samfund og dets internationale rolle. Samtidig har de norske lande eksperter, som kender hvert land i Europa, Afrika og Asien. USA, vennen og lederen, har været opfattet som let at forstå, sympatisere med og som uproblematisk. 2. Studier af ikke-voldelig konfliktløsning blev opfattet som irrelevante i den kolde krigs...

Denmark, like many traditional allies of the United States, will have to rethink and reorient its foreign and security policies away from dependence upon the United States. For countries that have held the United States as their role model and authority in security affairs – and as a sort of protective father figure – the rapid demise of the United States as a responsible and respected super power is so shocking that it is likely to be denied. The regime of George W. Bush represents a very dangerous combination of historically overwhelming physical power, intellectual poverty, and decreasing legitimacy in the eyes of the rest of the world. Responsible powers, big or small, look in vain to Washington for leadership or vision. They must begin to learn to stand on their own feet. At the end of the old cold war, a wealth of new possibilities arose to create a...

The author was a member of the Danish government’s Commission on Security and Disarmament Affairs (SNU) from 1981 to 1994, served as Secretary-General of the Danish Peace Foundation 1985-1987 and wrote his PhD on Denmark’s post-1945 security policy in a global perspective, entitled Myth of Our Security (1981). Continued from PressInfo 159 Due to the influence of the American paradigm and an acquiescing research orientation, important scholarly themes have been under-prioritised in Denmark and the rest of Scandinavia in the last few decades. For instance: 1) Systematic research of American society and its international role. At the same time, the Nordic countries have experts who know about every country in Europe, Africa and Asia. The US, friend and leader, was seen as easy to understand, sympathise with and as unproblematic. 2) Studies of non-violent conflict-resolution were perceived as irrelevant in the world of the old cold war and are seen...

George Bush may be averse to reading up on the Vietnam war, which he managed to duck, but how about recalling the famous  “rumble in the jungle” in the Congo, the heavy weight fight between the unbeatable George Foreman, none of whose opponents had lasted more than three minutes in the ring, and the up and coming, always boasting, Muhammad Ali? The fight was at 4.a.m so that the air was cooler and the American TV audience could watch it in prime time. In round two, the weaker Ali appeared to cower against the ropes and Foreman pounded him again and again, whilst Ali whispered taunts in his ear, “George, you’re not hittin'” and “George, you disappoint me”. Foreman lost his temper and his punches began to flow wild, while Ali let the spring in the ropes help him absorb those he landed. By the fifth round Foreman was exhausted...

Irak spørgsmålet skal ud af “tavshedszonen”. Videnskabsmænd laver empirisk arbejde, der bygger på teorier og hypoteser. Journalister mener, at de beskriver virkeligheden. Diplomater formodes at kende lande og deres politik ved at være til stede. Vestlige ambassader i Moskva var særligt vigtige under den kolde krig. Sådan har det ikke været med Irak. I almindelighed – et ord, der betyder, at der er undtagelser – har vestlige videnskabsfolk tilsyneladende forestillet sig, at de ikke behøver tage dertil, danne sig en egen opfattelse eller prøve at påvirke andres. Journalister og deres redaktører synes ikke at mene, at de skal tage dertil før de skriver deres artikler og ledere. Regeringer er under-informerede fordi mange lande enten ingen repræsentation har, opretholder en forbindelse på lavt niveau eller dækker Baghdad ved at pendle ind og ud fra et naboland en gang i mellem. Sådan bør det ikke være. Rapporter alle steder fra fortæller os,...

Irakfrågan måste komma ur “zonen av tystnad”. Akademiker utför empiriskt arbete grundat på teorier och hypoteser. Journalister säger sig beskriva verkligheten. Diplomater ska känna till länder och politik genom närvaro, sägs det. Västambassader i Moskva var särskilt viktiga under det kalla kriget. Men så har det inte varit när det gäller Irak. Allmänt sett – ett uttryck som betyder att det finns undantag – verkar västvärldens akademiker tro att de inte måste resa dit för att veta något eller bilda sig egna uppfattningar eller påverka andras. Journalister och deras redaktörer verkar inte tycka att de ska resa dit innan de skriver sina artiklar och sina ledare. Regeringarna är underinformerade eftersom många länder antingen inte har någon representation, har en representation på låg nivå eller täcker Bagdad genom att då och då pendla fram och åter från ett grannland. Så här borde det inte vara. Rapporter från alla håll säger oss...

Man glemmer konfliktløsningens tommelfingerregler. Enhver ekspert i konfliktløsning véd, at det er bedre at holde nogle kommunikationskanaler til modstanderen åben end at lukke dem. Hun eller han vil også argumentere for, at jo mere vi ved om den anden side – og om os selv – desto større er chancen for, at vi til slut vil klare at lave et kompromis eller løse problemet på anden måde. Det forudsættes dog, at vi ønsker en løsning. Det gør Bush-regimet tydeligvis ikke, og resten af Vesten – i særdeleshed EU – synes ikke at være i stand til at samle sig og beslutte mere end at kritisere Irak for én række handlinger og USA for en anden. De Forenede Nationer, som skulle være en mægler, er systematisk blevet marginaliseret af USA og har kun meget lidt legitimitet tilbage i irakernes øjne. Så vi styrer mod krig, også fordi en amerikansk krig mod...

Kopnfliktlösningens tumregler ignoreras Varje professionell expert på konfliktlösningar skulle säga att det är bättre att hålla några kanaler öppna för kommunikation med motparten än att stänga dem. En sådan expert skulle också hävda att ju mer vi vet om andra sidan – och om oss själva – desto större chans har vi att så småningom ingå en kompromiss eller på annat sätt lösa problemet. Det vill säga, om vi vill hitta en lösning. Bushregimen vill uppenbarligen inte det och övriga västvärlden &endash särskilt EU &endash verkar inte vara i stånd att kunna samla sin handlingskraft och fatta beslut om mycket mer än att kritisera Irak av en rad skäl och USA för en rad andra. Förenta nationerna, som borde vara medlare, har systematiskt marginaliserats av USA och har föga legitimitet i irakiernas ögon. Därför går vi mot krig, eftersom ett USA-krig mot Irak i verkligheten är enda planen på dagordningen,...

The Iraq issue must get out of the “zone of silence” Scholars do empirical work based on theories and hypotheses. Journalists profess to describe reality. Diplomats are supposed to know countries and policies by being present. Western embassies in Moscow were particularly important during the Cold War. This has not been so with Iraq. Generally – a word that means that there are exceptions – Western scholars seem to think that they don’t have to go there to know or form their own opinions or influence those of others. Journalists and their editors don’t seem to think that they should go there before they write their articles and editorials. Governments are under-informed since many countries either have no representations, low-level representations or cover Baghdad by shuttling in and out from a neighbouring country from time to time. This is not as it should be. Reports everywhere tell us that the...