November 2002

“USA:s angreppsplan avslöjad” hette det i en sexspaltig topprubrik på utrikessidan i HD häromveckan (11/11 2002). Bakom rubriken låg antagandet att en journalist någonstans genom kontakter eller rentav grävande journalistik lyckats avslöja något som makthavarna sökt hålla hemligt. Att offentliggöra militära anfallsplaner är förmodligen inte riskfritt. Här hade någon modig journalist utmanat makten. Var det så? Naturligtvis inte. Nyheten om anfallsplanerna var högst sannolikt planterad på initiativ från Pentagon på mycket hög nivå, som ett led i det intensifierade propagandakriget. Den hade först publicerats i New York Times och därefter citerats av TT-Reuter som stod som källa till det i HD publicerade telegrammet. “Uppgav en hög anonym tjänsteman”, hette det. TT hade inte satt rubriken på artikeln ifråga. I texten fanns dock ingenstans en markering av osäkerhet angående “nyhetens” ursprung. Är man så aningslös på TT, undrar jag, att man inte inser att det nu pågår ett högintensivt propagandakrig, där...

Reaktionerna i Storbritannien på händelserna den 11 september innehöll också ett mått av tillfredsställelse: nu skulle resten av (väst)världen få erfara vad det innebar att leva under hotet av terrorattacker, det som utgjort britternas vardag under de tre decennier då hotet från IRA-attacker utgjorde en kännbar realitet. Och som en följd därav kanske visa större sympati för de åtgärder som britterna sett sig tvingade att vidta för att skydda sig mot detta hot och för vilka de, enligt dem själva, oförskyllt pådragit sig kritik från såväl människorättsorganisationer som Amnesty International och Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Nordirlandkonflikten var en utdragen lågintensiv konfliktsituation med återkommande toppar av massiv förödelse. Fram till slutet av nittiotalet hade konflikten resulterat i över tretusensexhundra döda och tiofalt fler skadade. De materiella skadorna översteg det fattbara, för att inte tala om de dolda kostnaderna i form av utebliven ekonomisk utveckling av det som i praktiken var en...

Kofi Annans utkast till fredsavtal mellan grek- och turkcyprioter har sedan det offentliggjordes i mitten av november diskuterats dygnet runt på den delade ön. Annan-planen utgör en sinnrik kompromiss som tillmötesgår flera av parternas viktigaste krav men som också innehåller inslag som både grek- och turkcyprioter kommer att ha mycket svårt att acceptera och det av helt motstridiga skäl. Den närmaste tiden, och det helst innan EU:s toppmöte i Köpenhamn 10-12 december, måste deras politiska företrädare ta ställning till om om de efter fyra decennier av konflikt kan sluta upp bakom Annan-planens framtidsvision: ett återförenat Cypern vars grundsten utgörs av ett nytt Œpartnerskap‚ mellan grek- och turkcyprioter på likställd basis. I så fall kan grek- och turkcyprioter under decembermötet gemensamt få klartecken från EU och den långa vägen mot politisk återförening påbörjas ˆ detta förutsatt att Annan-planen också lyckas vinna över en inledningsvis skeptisk folkopinion. Tanken är att ett färdigförhandlat avtal...

As a healthy response to the Bush Administration’s war policies, the number of people taking to the streets in protest is increasing with each step toward war. These protesters realize that they do not want the United States to initiate a pre-emptive and illegal war, but perhaps they do not yet realize that they are also fighting to retain an international order based on multilateralism, the rule of law and the United Nations itself. To save the UN from the Administration’s destructive and radical unilateralism, other key nations will have to stand up to its bullying. France, Russia and China, because of their veto power in the Security Council, could withhold legal authority for America to proceed to war. Whether they will exercise this power, given the pressure they’re under from the Administration, remains to be seen. But if one or more of them does so, the Administration would be...

LONDON – The new Bob Woodward book “Bush at War” tells us that the Bush entourage has been at times quite rattled by the criticism of its policies towards Afghanistan and Iraq. That gives me comfort. As a long time proponent of the thesis that the pen in the end is mightier than the sword it is good to know that some of the scribblers’ darts have found their target. Thus we critics should keep up our good work, particularly when we are so convinced the policy from Washington is both wrongheaded and counterproductive. Yet and but. Perhaps for now we should be a little quieter. The United Nations has spoken and it has spoken at its highest level and with an amazing, almost unprecedented, unity on a matter of such dire consequence. Is not this what many of us in the critical camp have always yearned for- life being breathed...

Peacekeeping operations, PKOs, have direct aims, mandates and consequences directed towards the de-escalation of conflict and the maintenance of peace. Such aims are usually analysed in research reports and discussed in the media. But there are also more or less intended, indirect or hidden objectives and consequences of PKOs which are seldom highlighted. More specifically, peacekeepers are transferred from a number of UN member states to the troubled area. They bring along values, norms, habits and ways of doing and organising things. In the best of cases, their training before departure creates some awareness among personnel about this type of “luggage” and how it may differ from the local values, norms, and habits in the region of operations. But, invariably, they can have a tremendous impact on local society and culture. The ways in which local people negotiate the social encounter with peacekeeping forces – a social process that brings...

Fredsbevarende operationer (FBO) har mål og mandater, der direkte sigter på at nedtrappe konflikter og skabe fred. Sådanne målsætninger analyseres for det meste i forskningsrapporter og diskuteres i media. Men der er også, mere eller mindre bevidst, indirekte eller skjulte mål og resultater af FBOs arbejde, som sjældent belyses. Mere precist handler det om de fredsbevarende styrker, der tages fra forskellige FN-lande til urohærgede områder. Med sig har det fredsbevarende mandskab sine vurderinger, normer, vaner og måder at gøre og organisere sager og ting på. I bedste fald vil deres forberedende studier og instruktioner have givet dem nogen fornemmelse af, hvad denne “bagage” indebærer, og hvordan den adskiller sig fra de lokale vurderinger, normer og adfærdsmønstre i den region, hvor de opererer. Men det er uundgåeligt, at deres påvirkning af lokalsamfundet og dets kultur kan være enorm. Det er afgørende for os, at kunne tolke måden hvorpå de lokale forhandler...

Fredsbevarande styrkor, Peacekeeping Operations, PKO har specifika mål, uppdrag och konsekvenser inriktade på att nedtrappa konflikter och återupprätta fred. Dessa mål undersöks ofta noggrant i forskningsrapporter och debatteras i media. Men det finns också mer eller mindre avsedda, indirekta, eller dolda mål och påföljder av PKOs som sällan blir belysta. Fredsbevarande civila och soldater som förflyttas till det oroliga området från ett antal FN- medlemsländer har med sig sina egna värderingar, normer, vanor och sätt att hantera och organisera saker och ting. I bästa fall har den förberedande träningen inför resan skapat någon slags medvetenhet hos de utskickade angående den här typen av “bagage” och hur dessa kan skilja sig från de värderingarna, normerna och vanorna i området där verksamheten ska pågå. Oberoende av detta så kan de ha ett enormt inflytande på det lokala samhället och kulturen. De olika förhandlingssätten som den lokala befolkningen använder i det sociala mötet...

COPENHAGEN – Enlargement of the European Union to bring in the former communist nations of Eastern Europe and after that Turkey was never meant to be so tense an affair. When the Berlin Wall came down opinion makers in Western Europe were breathless before the quite unexpected overthrow of tyranny and were falling over themselves in their attempt to wave broadly stretched arms of welcome to those who could join the historic mission of making Europe one. In the event the incorporation of these nations into NATO (where Turkey has long been an unquestioned member) was easier to pull off than economic integration into the EU. It needn’t have been. It wasn’t the economics of the argument. It was the politics: in the military arena politicians simply have more independent room for manoeuvre. And anyway president Bill Clinton was pushing for it for his own internal political reasons- he needed the...

The demonising of the enemy before the war is intense. The Swedish media, for instance, take for granted that a war against Iraq will take place. No alternatives to war are mentioned. Iraq has become a synonym for Saddam Hussein in the Swedish media, leaving 23 million human beings in oblivion. Iraq as a society and culture, from now on, belongs to the zone of silence. It is above all very important that not even the tiniest element of humanness affects our perception of the country. Iraqis must not be pictured as human beings, mothers, fathers, children with hopes and fears, poverty or wealth. We must only imagine Saddam and his palaces that we will pulverize in a technological inferno. None of the potential consequences of a full-fledged war are being discussed. Millions of refugees; tens of thousands of dead and injured (both Iraqis and Americans, especially if chemical weapons...

Krig præsenteres i disse måneder som den eneste løsning på konflikten med Irak. Den nye resolution fra FN’s Sikkerhedsråd (1441) mindsker ikke risikoen for at USA, med eller uden FN-accept, angriber, besætter og kontrollerer Irak i januar eller februar næste år. Men krig leder ikke til holdbare løsninger. Det har vi klara beviser for fra Kroatien, Bosnien, Kosovo, Makedonien, Somalia og Afghanistan. Omend der nok er lagt låg på volden, så er de underliggende konflikter stadig til stede, og de krigsførende parter har ikke bevæget sig en tomme mod forsoning eller fælles visioner om fremtiden. Der kan findes ekstreme situation hvor man må gribe til vold – som når man griber et barn hårdt i armen når det er ved at løbe ud foran en bus. Men internationalt må vi ganske enkelt lære at skelne mellem krig og konfliktløsning, mellem vold og ægte fredsbestræbelser. USA nægter at forhandle og bruge...

Av Carl Bildt Fd. Statsminister och FN sändebud November 15, 2002 Utdrag ur Veckobrev Jag kom i går kväll till Belgrad. Här skall vi tala om hur den europeiska och atlantiska integrationsprocessen påverkar förutsättningarna för fred i denna plågade del av Europa. Men utöver detta blir det självfallet diskussioner om vart utvecklingen egentligen är på väg. Jag är oroad. För något år sedan skrev och talade jag om att vi hade en andra chans att få till stånd en mer stabil ordning i regionen efter det att först Tudjman försvann i Kroatien och därefter Milosevic försvann i Serbien. Regionens politik var plötsligt öppen, och det fanns möjlighet att påverka. Budskapet var inte bara mitt. Det var samma budskap som FN:s generalsekretare Kofi Annan i diskreta papper gav till säkerhetsrådets medlemmar. Men av detta blev i stort sett ingenting alls. Eftersom det inte var någon akut kris, ansågs det inte finnas...