Kalejdoskop

Kejsarna i internationell politik säger gärna att det finns vissa människor som bara förstår våldets språk. Situationen i Kosovo skickar en bumerang tillbaka till dem. Ingen aktör har gjort en analys, lagd en strategi eller företagit sig något som helst före eller efter det att Jugoslavien bröt samman, som kunde ha hjälpt serber och albaner att undvika dét förutsägbara, som nu har hänt. De samma kejsare gör alltså först något när en konflikt har gått över i våld. Och våld var det enda som inte fick hända för en självständighetsrörelse som pragmatiskt-politiskt bekänner sig till icke-våld. Så mycket, alltså, för det reella innehållet i modeord som preventiv diplomati, fredsbevarande, OSSE:s konfliktförebyggande, det nya NATO och europeisk säkerhetsarkitektur och gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i EU. Så mycket om den aktivistiska svenska politiken i Irak-frågan och bristen på diplomatiska insatser i i Kosovo-frågan. Dessa kejsare kan expandera NATO och bygga nya kärnvapen...

Kejserne i international politik siger gerne at visse mennesker kun forstår voldens sprog. Situationen i Kosovo sender en boomerang tilbage. Ingen aktør har foretaget en analyse, lagt en strategi eller foretaget sig noget som helst hverken før eller efter Jugoslaviens sammanbrud, der kunne have hjulpet serbere og albanere til at undgå dét forudsigelige, der nu med fortvivlende styrke ruller over skærmen. De selvsamme kejsere gør altså først noget når en konflikt er gået i vold. Og vold var det eneste, der ikke må ske for en selvstændighedsbevægelse, der pragmatiskt-politisk bekender sig til ikkevold. Så meget om kærnen i modeord som voldsforebyggelse, preventiv diplomati, fredsbevarelse, OSCE’s konfliktforebyggelse, det ny NATO og europæisk sikkerhedsarkitektur og fælles udenrigs- og sikkerhedspolitik i EU. Så meget om den danske fejlslagne aktivistiske udenrigs- og forsvarspolitik i Irak og ligeså fejlslagne mangel på samme i Kosovo-spørgsmålet.Disse kejsere kan ekspandere NATO og bygge nye atomvåben til ingen verdens...

“Plikten är rättigheternas sanna källa.Handlingen är plikten, frukten är rättigheten”Mohandas K. Gandhi, som dog för 50 år sedan Försvaret för de mänskliga rättigheterna (MR) utvecklas snabbt. Nationella centra, folkliga rörelser, kulturpersonligheter, tribunaler och domstolar, media och solidaritetsgrupper, FN och andra mellanstatliga organ konkurrerar om att etablera fakta, övervaka, rapportera och behandla kränkningar och kräva handling och straff samt genomföra projekt, som skall förebygga övergrepp och hjälpa offren för dem. Detta är odiskutabelt bra. Det behövs ständigt ett vakande öga överallt för att befästa de normer, som har skrivits in i nationella och internationella fördrag och skiljer civilisation ifrån barbari. Det är tillika okontroversiellt i och med att man inte kan vara för kränkningar av MR. MR-politik bör dock kunna diskuteras. Det är fortfarande problematiskt att universalisera de i huvudsak västliga MR-normerna tvärs över kulturella skiljelinjer. Kan verkligen en enda kulturkrets normer spridas globalt eller ska det finnas en kärna, en...

“Pligten er rettighedernes sande kilde.Handling er pligten; frugten er rettigheden.”Mohandas K. Gandhi, der døde for 50 år siden. Forsvaret for de menneskelige rettigheder (MR) er i rivende udvikling. Nationale centre, folkelige bevægelser, kulturpersonligheder, tribunaler og domstole, medier, solidaritetsgrupper, FN og andre mellemstatslige organer kappes om at etablere fakta, overvåge og rapportere, behandle krænkelser og kræve handling og straf samt genemføre projekter, som skal forebygge overgrebene og hjælpe ofrene. Dette er ubetinget godt. Der er til stadighed brug for vågne øjne overalt og for at befæste de normer, der er nedfældet i nationale og internationale aftaler og adskiller civilisation fra barbari. Det er også ukontroversielt idet man ikke kan være for MR-krænkelser. MR-politik bør dog diskuteres. Det forblir problematisk at universalisere de hovedsagligt vestlige MR- normer på tværs af kulturelle skillelinjer. Kan og skal én kulturs norm være gældende globalt eller skal en kærne eller fællesnævner, vi alle kan være enige...

Danmark har til årsskiftet formandsskabet i OSCE, den Europæiske Sikkerheds- og Samarbejdsorganisation og der skal være topmøde i København 18-19. december. I København bør energien bruges til konkrete handlinger og ikke spildes på floromvundne udtalelser. I perioden 1975-85 profilerede OSCE sig ved menneskerettigheder, kontakter, information, kultur og uddannelse. Mellem 1986 og 1992 tilkom tillids- og sikkerhedsskabende tiltag og våbenkontrol. Og med Paris Chartret fra 1990 ligger tyngdepunktet på folkeretten, demokrati, markedsliberale reformer, social retfærdighed og miljøaspekter samt, fra 1994, forebyggende diplomati, konfliktforebyggelse, krisestyring og kooperativ sikkerhed. I 15 af verdens brændpunkter har vi OSCE-missioner hvor der gøres et imponerene arbejde, der sjældent når ud i medierne. Medlemsstaterne, der skønt navnet også regner USA og Canada, er øget fra 34 i 1990 til 55 i dag og verden er gledet ind i en fase hvor OSCEs og FNs målsætninger og erfaringer er langt mere relevante end NATOs og f.eks. den Vest-Europæiske...

Danmark fungerar fram till årsskiftet som ordförandeland i OSSE, den Europeiska Säkerhets- och Samarbetsorganisationen. 18 &endash; 19 december arrangeras ett toppmöte i Köpenhamn. Jag hoppas att energin vid detta möte används till konkret handling och inte förspills i flortunna uttalanden. Under perioden 1975 &endash; 1985 profilerade sig OSSE när det gäller mänskliga rättigheter, information, kultur och utbildning. Mellan åren 1986 och 1992 tillkom förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder samt vapenkontroll. Med Paris Chartret från 1990 ligger tyngdpunkten på folkrätt, demokrati, marknadsliberala reformer, social rättvisa, miljöfrågor samt från 1994 på förebyggande diplomati, konfliktförebyggande insatser, krishantering och kooperativ säkerhet. I 15 av världens brännpunkter har OSSE-insatser gjort imponerande mycket som sällan når ut i medierna. Medlemsstaterna, till vilka trots OSSEs namn också räknas USA och Kanada, har från 1990 ökat i antal från 34 till 55 i dag. Världen har gått in i ett skede, där OSSEs och FNs målsättningar och erfarenheter är...

Akademiska såväl som massmediala beskrivningar av internationell politik inleds numera med fyra politiskt korrekta påståenden, nämligen a) att vi efter det kalla kriget nästan inte har konflikter eller krig mellan stater utan bara inom dem och b) att dessa i grunden handlar om etnicitet, religion, klaner, identitet eller gammalt hat. För det tredje c) myten om att dessa konflikter nu kommer “upp till ytan” på grund av kommunismens sammanbrott och eftersom att det inte längre finns ett öst- och ett västblock, som tillsammans upprätthåller världsordningen. Slutligen påståendet d) att demokratier är fredliga i den meningen att de inte för krig mot andra demokratier (även om de gör det mot sådana som de själva definierar som odemokratiska). Varför politiskt korrekta? Därför att dessa mytliknande påståenden bevarar och befrämjar en förståelse av världen, som befriar Västvärlden med USA och EU i spetsen från misstankar om att de kunde vara en medverkande orsak...

Snart sagt enhver akademisk og massemedial fremstilling om international politik indledes i dag med fire politisk korrekte påstande, nemlig a) den om at vi efter den Kolde Krig næsten ikke har konflikter eller krige mellem stater men kun inden for dem og b) at de i grunden handler om etnicitet, religion, klaner, identitet eller gammelt had. For det tredje c) myten om at de nu kommer “op til overfladen” ved kommunismens sammenbrud og fordi der ikke længere er en Øst- og en Vestblok, der sammen holden orden, samt d) den om at demokratier er fredelige og ikke bekriger hinanden (men nok dem, de definerer som udemokratiske). Jeg siger politisk korrekte fordi disse mytelignende påstande bevarer og fremmer en forståelse af verden, der befrier Vesten med USA og EU i spidsen for mistanker om at vi kunne være en delårsagen til miséren. Roden til elendighederne skal entydigt søges internt i den...

Prinsesse Dianas forskrækkelige død ændrede på forunderlig måde vor verden. Mediernes onde magt blev stillet til skue og skam, omend der blandt de sørgende over netop denne dramatiske død må have været konsumenter af den fornedrende sladderpresse. Samtidig knyttede mediernes gode magt mennesker rundt om på Jorden sammen sammen i et unægteligt egenartet fællesskab. Det gentog sig da Moder Theresa døde, omend i mere normalt format. De var u-konstituerede ledere, hverken prdukter af demokratiske valg, diktatur eller økonomisk magt. De var ledere i det civile samfund, ikke af regeringer eller internationale organisationer. De havde magt, men ikke den sædvanlige, der yderst bygger på tvang og vold. De talte til hjertet først men så sandelig også till fornuften, mens mange valgte magthavere hverken taler fra det ene eller til det andet. De var kvinder, der valgte ikke at følge den slagne karriere men gjorde noget konstruktivt ud af sit “udenforliv.” Af...

Prinsessan Dianas förfärliga död ändrade på många sätt vår värld. Medias onda makt exponerades även om det bland de sörjande måste ha varit ganska många konsumenter av de förnedrande veckotidningarna. Samtidigt knöt medias goda makt människor överallt i världen samman i en onekligen egendomlig gemenskap. Den upprepades, även om i mer normal skala, när Moder Theresa dog. De var båda o-konstituerade ledare, det vill säga vare sig produkter av demokratiska val, av diktatur eller ekonomisk makt. De var ledare i eller av det civila samhället, inte av regeringar eller internationella organisationer. De hade makt, men inte av den vanliga typen som ytterst bygger på tvång och våld. Båda talade till hjärtat, men sannerligen också till förnuftet, medan de flesta valda makthavare vare sig talar ifrån det ena eller till det andra. De var kvinnor som valde att inte följa den utstakade karriären utan gjorde något konstruktivt av sitt utanförskap. Av...

En gång i tiden trodde jag att “globaliseringen” skulle öka våra möjligheter att begripa hela det fascinerande, mångfaldiga världssamfundet och tänka på dess väl och ve när vi själva träffade beslut. Så har det inte blivit. I realiteten är kapitalismen det enda som globaliseras. Det ska – säger människor med dragning mot det auktoritära – bara finnas ett enda ekonomiskt system, ett enda sätt att tänka på om utvinning, produktion, konsumtion och avfallshantering. (De bästa böckerna just nu är förresten William Greiders “One World, Ready or Not. The Manic Logic of Capitalism” samt Hans-Peter Martin och Harald Schumans “Globaliseringsfällan. Angreppet på demokrati och välfärd”). De allmänpolitiska och säkerhetspolitiska dimensionerna av globaliseringen sitter fast i en kombination av – mer eller mindre – nationalistisk statlig “Realpolitik” och amerikaniserad djungellag, det vill säga selektiv folkrätt. Och den kulturella dimensionen karaktäriseras av den motbjudande idén att de(t) främmande alltid skall behandlas som ett...

Engang troede jeg at “globalisering” medførte at vi fik muligheder for at begribe hele det fascinerende, mangfoldige verdenssamfund og tænke på dets vé og vel, når vi selv traf beslutninger. Sådan blev det ikke. Kapitalismen er i realiteten det eneste, der globaliseres. Der skal – siger mennesker med hang til det totalitære – kun være ét økonomisk system, én måde at tænke om udvinding, produktion, forbrug og affaldshåndtering. (De to bedste bøger lige nu om dette er forresten William Greiders “One World, Ready or Not. The Manic Logic of Capitalism” samt Hans-Peter Martin og Harald Schumans “Globaliserings-fällan. Angreppet på demokrati och välfärd”). De almenpolitiske og sikkerhedspolitiske dimensioner af globaliseringen sidder fast i en kombination af – mere eller mindre – nationalistisk statslig “Realpolitik” og amerikaniseret junglelov, dvs. selektiv folkeret. Og den kulturelle dimension karakteriseres ved det rædselsfulde tanke at de(t) fremmede altid skal behandles som problemer, ikke som en berigelse,...