Av Erni och Ola Friholt

Sent omsider har svenska militarister och upprustare insett att Sverige är extremt sårbart i ett krig.

Var och en inser ju att en fiende kan besegra Sverige även utan militära insatser. Han (för det är ju alltid en han) kan arbeta med det allenarådande datasystemets svagheter och framkalla kollaps enbart genom att överbelasta huvuddatorerna, skicka trojaner eller göra intrång med hackers.

Vill han vara grundligare skickas några civilklädda sprängare till valda platser där högspänningsledningarna är särskilt otillgängliga för reparationer. När Sverige stått stilla någon vecka råder mörker, varulagren är tömda och kontantbetalningarna slut. Översvämmade avlopp skapar epidemier och vattenledningarna är tomma.

 

 

Med denna vetskap rekommenderar myndigheterna att vi alla lagrar mat och dryck för några veckors behov!

Ingen har en tanke på den självklara åtgärden att avsluta samarbetet med NATO-staternas krigsmaskin och upphöra med misstron mot Ryssland (som redan kämpar med inre svårigheter) och i stället skapa förtroende och avspänning genom ekonomiskt och kulturellt samarbete, turism, handel, tekniskt och idrottsligt utbyte och mycket annat till gagn för fred och utveckling. (Palmes förslag till ”gemensam säkerhet”)

Nej, nej!

Vi ska i första vändan köpa USAs luftvärnssystem för tio miljarder kronor och för övrigt skaffa fler vapen, nya JAS-plan, nya krigsfartyg och skapa spänning genom att öva med NATO i Norrlands, Västkustens och Östkustens känsliga natur och djurliv.

Vapenmånglarna styr svensk säkerhetspolitik.

Är detta klokt?

 

Erni & Ola Friholt
Eldsjälar i Fredsrörelsen på Orust, TFF Associates. Mera om Friholterna här.

Bild från Din säkerhet

  sårbarhet, sårbarhet och säkerhet, svensk säkerhetspolitik, Sverige, Sveriges försvar