Archive 1986 – 2017

If only it were all so simple! If only there were evil people somewhere, insidiously committing evil deeds, and it were necessary only to separate them from the rest of us and destroy them. But the line dividing good and evil cuts through the heart of every human being. And who is willing to destroy a piece of his own heart? – Alexander Solzhenitsyn, The Gulag Archipelago In his autobiography Gandhi writes that “those who say that religion has nothing to do with politics do not know what religion means” (p. 370). Perhaps this is more obvious to us after September 11th, but it should always have been obvious: religion is about how we should live, and politics is about deciding together how we want to live. The main reason it has not been obvious is because most modern societies have been careful to distinguish the secular public sphere from the...

LONDON – After the publication this week of two important reports – one by the ambassadors of the European Union to India and the other by Human Rights Watch – confirming that what took place in the Indian state of Gujarat was nothing less than a state government-planned massacre, when Hindu mobs ran amok through Muslim neighbourhoods, we should start to worry less about a supposed Muslim/Christian clash of civilizations and worry more about the actual Muslim/Hindu divide of civilizations, especially so when the two sides have nuclear weapons pointing at each other. Why any Indian government should now expect to solve the Kashmir problem in its favour is beyond comprehension. If 180 million Muslims can no longer feel safe and secure inside India, despite the Herculean efforts of the country’s founding fathers to make the world’s largest secular democracy function without religious rancour, there is no chance that the Muslim...

När jag ser fasorna på Västbanken och Colin Powell’s förutsägbara misslyckande med “fredsuppdraget”, ställer jag mig minst tre frågor: a) Skall vi någonsin lära oss att se våldet självt såsom det huvudproblem det är och såsom kontraproduktivt för varje fredsuppgörelse? b) Hur mycket längre skall det vara möjligt att använda metoder för “konflikthantering” som har visat sig vara katastrofbringande och folkrättsstridiga i praktiskt taget samtliga fall sedan slutet av det kalla kriget, inte minst på Balkan och nu senast i Afghanistan? Hur mycket längre kommer det att vara möjligt att undvika frågan: Har den självutnämnda medlaren USA den professionella kunnighet, de altruistiska motiv och den opartiskhet som krävs för att fungera som en äkta medlare? c) Kan vi lära oss något konstruktivt av den trag iska upptrappningen av våldet i Mellanöstern? Kort sagt tror jag att vi behöver utforska vilka “tänk om”.vi har Tänk om alla parter hade inriktat sig...

Watching the horrors on the West Bank and Colin Powell’s predictable “peace” mission failure, I ask myself at least 3 questions: b) How much longer shall it be possible to use methods of conflict “management” that have proven disastrous and contrary to international law in virtually all cases since the end of the Cold War, not the least in the Balkans and, latest, in Afghanistan? How much longer will it be possible to avoid the question: does the U.S., the self-appointed mediator, have the required professional skills, altruistic motives and impartiality required to serve as a genuine mediator? c) Can we learn something constructive from the tragic escalation of violence in the Middle East? In short, I think we need to explore the what ifs. What if all parties had addressed the conflict in a different manner and used another, professional paradigm during the last few decades? Israel’s government uses...

Når jeg ser rædslerne på Vestbredden og Colin Powels forudsigeligt mislykkede “freds” mission, stiller jeg mig mindst 3 spørgsmål: a) Lærer vi nogensinde, at se volden selv som det store problem, og at se den som noget, der modvirker enhver fredsløsning? b) Hvor meget længere skal det være muligt at anvende de metoder til konflikt”løsning”, som har vist sig ødelæggende og i strid med international lov i stort alle tilfælde siden den kolde krigs ophør, ikke mindst på Balkan og senest i Afghanistan? Hvor meget længere kan man undgå at stille spørgsmålet: Har USA, den selvudnævnte mægler, den nødvendige professionelle kunnen, har USA de altruistiske motiver og den upartiskhed, der er nødvendig for at tjene som virkelig mægler? c) Kan vi lære noget konstruktivt af den tragiske eskalation af volden i Mellemøsten? Jeg tror vi må udforske “hvad-hvis’erne.” Hvad hvis alle parter havde håndteret konflikten anderledes og brugt en mere...

Dette er en fortsættelse af PressInfo nr 148. Fredsprocessen Forhandling er den eneste metode. Der har været talt meget om “at få dem til forhandlingsbordet,” om mægling og kompromis. Og når man ikke véd, hvad man skal stille op, kan man altid indkalde til en konference ! Hvad hvis vægten først var lagt på dialog med hver part, baseret på at man aktivt lyttede til deres fortællinger, frygt og håb ? Med andre ord, først dybere forståelse og udvikling af et minimum af tillid og gensidig respekt. Derefter kunne der være samtaler/møder og mere tillid. Og til sidst en slags forhandling, der drejede sig om kerneproblemerne, sådan som parterne ser dem, snarere end en forhandlingsdagsorden lavet af udefra kommende regeringer, som samtidig forsøger at gavne deres egne interesser i regionen ? Hvad hvis man skrottede princippet om kompromis og vi havde forstået, at ingen side kan forventes at acceptere noget...

Ikke siden kernevåbenalderens begyndelse ved slutningen af den anden verdenskrig har faren for en kernevåbenkrig været større. Og hvad der er ligeså bekymrende, denne fare er ikke opfattet rundt omkring. Flere udviklingsforløb er årsag til denne meget frustrerende situation. Den amerikanske regering synes at have vedtaget planer, der arbejder med anvendelsen af kernevåben mod bestemte lande og under en lang række forskellige omstændigheder. Terrorist netværk med folkemord på dagsordenen har gjort alvorlige forsøg på at skaffe sig kernevåben og andre masseødelæggelsesvåben. Spredningen af biologiske og kemiske våben øger den politiske motivering til at true med kernevåbengengældelse. Det amerikanske pres for at skaffe sig et raketforsvar får sandsynligvis andre kernevåbenmagter til at øge deres arsenaler. Indien og Pakistan, fjendtlige naboer, fortsætter deres konflikt om Kashmir med deres kernevåben lurende i baggrunden. Og oven i har den atmosfære, der skabtes af 11. september angrebene, givet anledning til et sorthvidt verdensbillede, som bevirker,...

Detta är en uppföljning av PressInfo 148. Vi fortsätter med att till den fredsskapande analysen lägga följande dimensioner: Fredsprocessen Förhandling är enda metoden. Tonvikten läggs vid att “få dem till förhandlingsbordet”, dvs. vid förhandlingar och kompromisser. När man inte vet vad man skall göra, kallar man in en konferens! Tänk om tonvikten hade lagts vid att först föra dialoger med var och en av parterna, dialoger grundade på att man aktivt lyssnar till vad de har att berätta, till vad som är deras fruktan och deras förhoppningar? Med andra ord, först djupgående förståelse och utvecklande av åtminstone en liten aning förtroende och ömsesidig respekt. Därefter skulle det då följa mer överläggningar/samtal och mer förtroende. Och slutligen några slags förhandlingar formade kring kärnfrågorna så som de definieras av parterna, i stället för en förhandlingsdagordning upprättad av regeringar i utlandet vilka var och en för sig söker främja sina egna intressen i...

Inte sedan atomålderns gryning i slutet av andra världskriget har faran för ett kärnvapenkrig varit större än nu. Lika oroande är att denna fara i vida kretsar inte är insedd. Åtskilligt i den senaste utvecklingen ger förklaringar till denna ytterst upprörande situation. USA:s regering har uppenbart antagit planer för oförutsedda händelser som innefattar utnyttjande av kärnvapen mot särskilt utpekade länder och avser ett brett spektrum av händelser. Terroristnätverk med folkmord på programmet har gjort trägna ansträngningar att skaffa kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Spridning av biologiska och kemiska vapen stärker den politiska drivkraften för att hota med kärnvapenvedergällning. Den amerikanska satsningen på robotförsvar leder troligtvis till att andra kärnvapenstater ökar sin arsenaler. Indien och Pakistan, fientliga grannstater, fortsätter sin konflikt rörande Kashmir med de respektive kärnvapenarsenalerna lurande i bakgrunden. Den stämning som skapats av attackerna den 11 september har givit upphov till synsättet att världen består av onda och goda och...

Not since the dawn of the nuclear age at the end of World War II has the danger of nuclear war been greater. And what is as troubling, this danger is not widely understood. Several developments account for this most disturbing situation. The US Government has apparently adopted contingency plans that look for the use of nuclear weapons against specific countries and in a wide range of circumstances. Terrorist networks with genocidal agendas have been making strenuous efforts to acquire nuclear and other weapons of mass destruction. The spread of biological and chemical weapons increase political incentives to threaten nuclear retaliation. The American push for missile defense is likely to lead other nuclear weapons states to increase their arsenals. India and Pakistan, hostile neighbors, continue their conflict over Kashmir with their nuclear arsenals lurking in the background. And, in addition, the atmosphere created by the September 11 attacks has given...

Since the devastating carnage of World War II, a war that left some 50 million people dead, far-sighted individuals have worked for a world in which the force of law will prevail over the law of force. The first step toward realizing this vision was the establishment of the Nuremberg Tribunals to hold leaders of the Axis powers to account for crimes committed under international law. This unprecedented step on the part of the Allied powers was led by the United States. The American Supreme Court Justice, Robert Jackson, who became the US chief prosecutor at Nuremberg, argued in his opening statement: “We must summon such detachment and intellectual integrity to our task that this trial will commend itself to posterity as fulfilling humanity’s aspirations to do justice.” Following the trials, the United Nations General Assembly adopted the Principles of Nuremberg, principles of individual accountability that were meant to serve...

LONDON – It is all too easy both to understate and to overstate the results of the first round of the French general election. To overstate is to forget that Jean-Marie Le Pen achieved back in 1995 14% of the vote as against his present 16.86%, hardly a mammoth increase. He is still far behind the electoral pull of his Austrian counterpart Jorg Haider and the peripheral position of his National Front party gives it no chance of being a critical element in supporting a government, as does its Danish counterpart the Peoples Party. Yet again is all too easy to understate the significance of his victory over Lionel Jospin. Le Pen is part of a marked trend in European politics. Admittedly Haider seems to be losing support but in many countries rightist candidates with an anti-immigrant tone and policies that underline tough law and order themes are still gaining ground....