Archive 1986 – 2017

Man glemmer konfliktløsningens tommelfingerregler. Enhver ekspert i konfliktløsning véd, at det er bedre at holde nogle kommunikationskanaler til modstanderen åben end at lukke dem. Hun eller han vil også argumentere for, at jo mere vi ved om den anden side – og om os selv – desto større er chancen for, at vi til slut vil klare at lave et kompromis eller løse problemet på anden måde. Det forudsættes dog, at vi ønsker en løsning. Det gør Bush-regimet tydeligvis ikke, og resten af Vesten – i særdeleshed EU – synes ikke at være i stand til at samle sig og beslutte mere end at kritisere Irak for én række handlinger og USA for en anden. De Forenede Nationer, som skulle være en mægler, er systematisk blevet marginaliseret af USA og har kun meget lidt legitimitet tilbage i irakernes øjne. Så vi styrer mod krig, også fordi en amerikansk krig mod...

Kopnfliktlösningens tumregler ignoreras Varje professionell expert på konfliktlösningar skulle säga att det är bättre att hålla några kanaler öppna för kommunikation med motparten än att stänga dem. En sådan expert skulle också hävda att ju mer vi vet om andra sidan – och om oss själva – desto större chans har vi att så småningom ingå en kompromiss eller på annat sätt lösa problemet. Det vill säga, om vi vill hitta en lösning. Bushregimen vill uppenbarligen inte det och övriga västvärlden &endash särskilt EU &endash verkar inte vara i stånd att kunna samla sin handlingskraft och fatta beslut om mycket mer än att kritisera Irak av en rad skäl och USA för en rad andra. Förenta nationerna, som borde vara medlare, har systematiskt marginaliserats av USA och har föga legitimitet i irakiernas ögon. Därför går vi mot krig, eftersom ett USA-krig mot Irak i verkligheten är enda planen på dagordningen,...

LONDON – The tragedy of September 11th was not just the incinerated bodies and the shock to the political nervous system of our one and only superpower, it is that a year later it has led to America becoming separated from the world at large. Governments may still pay formal allegiance to Washington, but behind the façade of politeness few have a kind word. As for the people, who last had a conversation where real empathy for America’s predicament was readily apparent? Even the most sympathetic or most loyal have their doubts. It was not that “America had it coming to it”. That would be to exaggerate (although a poll published today reports that a majority of Europeans think that U.S. policy is partially to blame for the September 11th attack). But having been hit so hard in the solar plexus America then seemed to rear up like a wounded elephant...

By Ralph SummyNonviolence Commission of the International Peace Research Association September 6, 2002 Darkness cannot drive out darknessOnly light can do that.Hate cannot drive out hate;Only love can do that.Hate multiplies violence,And toughness multiplies toughnessIn a descending spiral of destruction…The chain reaction of evil-Hate begetting hate,Wars producing more wars-Must be broken,Or we shall be plunged intoThe darkness of annihilation. -Martin Luther King, Jr. What happened on Sept 11 to the American people, and especially to New Yorkers and their foreign visitors, was a crime of ineffable proportions. No moral code or religious teaching, including the prescripts of the Qur’an and the traditions of the Prophet (the Hadith), allows for the wanton slaughter of innocent people. Such acts of terror rightly deserve universal condemnation, whether committed deliberately and directly as happened in America, or perpetrated indirectly through means known to be causing death and terror disproportionate to a just end – for...

One year ago, two dates punctuated a continuing cycle of violence and counter-violence: the September 11 attack on the World Trade Center and the Pentagon, with about 3,000 civilians killed, and the October 7 start of the attack on Afghanistan, with about 6,000 civilians killed so far. How can we break out of this vicious cycle? Some days after September 11, a psychologist gave advice on CNN to parents with children asking difficult questions. One young boy had asked “What have we done to make them hate us so much that they do such things?” A mature question, unlike the answer: “You could tell your child that there are good people in the world, and evil – -“. That boy had arrived at the stage of reciprocity on psychologist Jean Piaget’s scale of child development, seeing the actions of others at least partly as influenced by our own actions (and...

Af Birgitte Rahbekkultursociolog og forfatter til bogen“En stat for enhver pris – konflikten i Mellemøsten” 3 september 2002  Samtidig med at Vesten – USA og dets allierede inklusive Storbritannien og Danmark – bekæmper terrorister med den ene hånd, skaber de samme allierede med den anden i hobetal af nye terrorister gennem bombardementerne i Afghanistan og gennem deres dobbeltspil og hykleriske politik i Mellemøsten. Da præsident Bush umiddelbart efter 11. september arbejdede på at skabe en global koalition imod Afghanistan, var han klar over at Mellemøstkonflikten var et problem han måtte løse hvis han skulle have sine arabiske venner i Golfen og Saudi Arabien (kun beklageligt at de fleste terrorister kom netop derfra!) til at bakke op om aktionen – eller i hvert fald ikke gå åbenlyst imod den. Derfor fik Israel i første omgang en kold skulder da det søgte at udnytte situationen ved at forsøge at sidestille palæstinensernes frihedskamp...

By Anita LilburnChair, Swedish Iraq-Committee against the Economic Sanctions (SIES) September 3, 2002 For twelve years, the Nordic countries have supported and participated in economic sanctions against Iraq. These sanctions have been described by many high United Nations officialsæincluding Denis Halliday, Hans von Sponeck and Jutta Burghartæand representatives of UN agencies and NGO’s as “an ongoing genocide”. The figures stated in reports issued by the UN itself are well known by now: more than 1.5 million Iraqis have died as a direct consequence of the sanctions and ongoing bombings. According to UNICEF 5000 children a month are dying from lack of food, medicines and clean water, a severely damaged infrastructure and a devastated economy. No exemption has been made to the sanctions to allow for the import of water purification equipment and chemicals. Without these the population of this desert country has no access to potable water. In the UN Security...

Av Anita LilburnOrdf. Svenska Irakkommittén mot de Ekonomiska Sanktionerna (SIES) 3 september 2002 Sedan tolv år stöder och deltar de nordiska länderna i ekonomiska sanktioner mot Irak. Sanktionspolitiken har betecknats som “ett pågående folkmord” av flera höga FN-tjänstemän – inklusive Denis Halliday, Hans von Sponeck och Jutta Burghart – och av representanter för ett stort antal FN-organ och hjälporganisationer. FN:s egna rapporter är vid det här laget välkända: som en direkt följd av sanktionerna och även bombningarna har ca 1,5 miljoner människor dött. Enligt Unicef dör 5000 barn i månaden av brist på mat, mediciner och rent vatten, svårt skadad infrastruktur och en krossad ekonomi. Genom sitt stöd för sanktionspolitiken deltar Sverige och Danmark i ett brott mot mänskligheten. Under sanktionerna har inga undantag gjorts för import av utrustning och kemikalier för vattenrening. Utan sådan utrustning har invånarna i detta ökenland ingen tillgång till rent dricksvatten. I FN:s Säkerhetsråd har USA...

In the event of nuclear war, as well as death and destruction there will be serious political consequences. Social activists should be prepared. The confrontation between Indian and Pakistani governments earlier this year showed that military use of nuclear weapons is quite possible. There are other plausible scenarios. A US military attack against Iraq could lead Saddam Hussein to release chemical or biological weapons, providing a trigger for a US nuclear strike. Israeli nuclear weapons might also be unleashed. Another possibility is accidental nuclear war. Paul Rogers in his book Losing Control says that the risk of nuclear war has increased due to proliferation, increased emphasis on nuclear war-fighting, reduced commitment to arms control (especially by the US government) and Russian reliance on nuclear arms as its conventional forces disintegrate. A major nuclear war could kill hundreds of millions of people. But less catastrophic outcomes are possible. A limited exchange might kill...

LONDON – “A Russian scientist who worked on nuclear reprocessing has gone missing. Sergei Bakhvalov disappeared in Krasnoyarsk, Siberia on Sunday”. That’s all the Financial Times reported. Important enough to be on the front page. Obscure enough to have no further information or follow up. We are left to read between the lines and there is much to read. Ironically a day later newspapers gave prominent coverage to the reporting of a joint American, Russian, Yugoslav, UN mission to whisk away 45 kilograms of weapons-grade uranium from an ageing nuclear reactor in Yugoslavia in what was described as a “dramatic, military-style operation”. It was, supposedly, the first of a series of pre-emptive strikes against the threat of nuclear terrorism. According to the U.S. State Department two dozen research reactors in 16 countries are being considered as subjects of similar missions. Fine. There is much to be done in countries all over...

Två veckor i Irak ger inte tillräcklig kunskap för att förmedla en genomgripande analys av de där rådande förhållanden. Men tillräckligt länge för att kunna verifiera den bild som så kraftfullt framförs av de individer och organisationer som dagligen upplever och brottas med mänskliga problem som annars tillkommer de mest åsidosatta utvecklingsländerna. Det är heller inte min mening att med känsloladdade uttryck försöka påverka en opinion utan mera förmedla några av de sakskäl som föreligger. Lite sanktionshistoria I mer än ett decennium har FN drivit sanktionerna gentemot Irak. Under de senaste åren har tre av FN:s högsta företrädare i Irak lämnat sina poster som protest mot orimligheten i sanktionsprogrammet. Samtliga organisationer (FN-organisationer och andra) involverade i det s.k. Oil-for-Food programmet har på olika sätt uttryckt sin negativa inställning till sanktionerna samt krävt att de snarast upphävs eller utformas på ett annat sätt. Varför? Mot bakgrunden av Iraks invasion av Kuwait...

2 uger i Irak giver ikke tilstrækkelig kundskab til at kunne give en gennemgribende analyse af forholdene der. Men det er tilstrækkeligt længe til at kunne bekræfte det billede som fremføres med kraft af de individer og organisationer, som dagligt oplever og kæmper med menneskelige problemer, som man ellers finder i de mest tilsidesatte u-lande. Det er heller ikke min hensigt at forsøge at påvirke opinionen med følelsesladede udtryk, men bare at formidle nogen af de kendsgerninger, der foreligger. Lidt sanktionshistorie I mere end 10 år har FN fastholdt sanktioner mod Irak. I løbet af de sidste år har 3 af FNs højeste repræsentanter i Irak forladt deres post som protest mod urimelighederne i sanktionsprogrammet. Samtlige organisationer (FNorganisationer og andre), som er involverede i det såkaldte Mad-for-Olie-program har på forskellig vis tilkendegivet deres negative indstilling til sanktionerne og krævet, at de snarest ophæves eller udformes på en anden måde. Hvorfor...