Archive 1986 – 2017

Sæt 5 ting sammen: – og her er et eksempel på, hvad der kan komme ud af det ! Forbind Tokyo og Baghdad & FN og musik & buddhisme og islam Under TFFs arbejde i Irak sidste måned, mødte Christian Hårleman og jeg pladsrepræsentanten for De forenede Nationers udviklingsprogram, UNDP, Francis Dubois. Vi vidste fra et tidligere besøg, at UNDP – som mange FN organisationer i Irak – gør et fantastisk stykke arbejde for (og med) irakiske borgere. Vi vidste, at dette arbejde, som mange andre missioner rundt omkring i verden er det virkelige FN, ikke det, der ligger i New York. Vi forstod hurtigt, at Francis har en stærk interesse for irakisk kunst og kultur. Straks du møder ham, ved du, at han er noget særligt – nysgerrig, ydmyg, lærd og meget, meget venlig (se “UNDP in general” og brug rullemenuen for at se, hvad UNDP gør i Irak. Og der er også en...

This comprhensive peace proposal was submitted to Feature editor Robert Donahue, the International Herald Tribune on December 5. On December 19, Donahue accepted the article for publication by e-mail. Then nothing happened. On February 6, however, Mr. Donahue told us that he had let another editor read the article. This editor “didn’t like the article and thought that many of its points were unrealistic – and I respect my colleague,” he said over the phone. So the International Herald Tribune changed its mind and hoped we would accept their apology. On February 17, the European Council of the EU came together and began formulating a common foreign policy in relation to the Iraq crisis. The International Herald Tribune made a politically motivated turnaround and effectively wasted exactly two months of this proposal’s life in the public debate. We are proud to publish the original manuscript with all its “unrealistic” points...

Manus till detta förslag skickades den 5 december 2002 till Feature-redaktör Robert Donahue, International Herald Tribune. Den 19 december meddelade Donahue per e-mail att IHT accepterade artikeln för tryckning. Sen hände inget. Först den 6 februari 2003 fick vi besked; Donahue hade lämnat artikeln till en annan redaktör, som “inte tyckte om artikeln och ansåg att de flesta punkter är orealistiska – och jag respekterar min kollega,” som Donahue uttryckte det i telefonen. Han bad naturligtvis om ursäkt. Den 17 februari träffades EUs-Rådet för att för första gången formulera en gemensam linj i Irak-krisen. Med andra ord, IHT gjorde en politiskt motiverad helomvändning och spillde två månader av detta förslags möjliga liv i den offentliga debatten. Vi är stolta över att publicera det ursprungliga manuskriptet här – med alla “orealistiska” punkter intakt: Tyvärr befrias inte oroade medborgare genom FN:s säkerhetsråds resolution 1441 från att tänka sig alternativ till planerna på...

Dette rimeligt omfattende forslag blev sendt til Feature-redaktør Robert Donahue på International Herald Tribune den 5. december 2002. Den 19. december accepterede han manuskriptet per e-mail. Derefter skete der intet. Den 6. februar 2003 fik vi at vide at han havde ladet en anden redaktør læse artiklen. Denne “syntes ikke om den og mente at mange af dens punkter var urealistiske – og jeg respekterer min kollega,” som han sagde per telefon. Så, altså, International Herald Tribune havde ændret holdning og han håbede at vi hermed accepterede hans forklaring og undskyldning. Den 17. februar vedtog Det europæiske Råd en erklæring, der bevæger sig i retning af en formulering af en fælles udenrigspolitik i relation til Irak-krisen. International Herald Tribune foretog altså en rent politisk motiveret 180 graders vending og spildte dermed nøjagtig to måneder af dette forslags levetid i den offentlige debat. Feature-rdaktøren nyder øjensynligt ikke autonomi på sin side....

LONDON – We are all in danger of becoming terribly glum. War is nearly upon us. A particularly dangerous war that, as John Major, the former Conservative prime minister of Britain just warned, may create an “Armageddon” in the Middle East. Yet much of the world remains as it was before. Saddam Hussein and George Bush provoked each other into stirring up this particularly rabid hornets’ nest: it is a better place. Michael Mandelbaum writes in his very learned new book, “The Ideas That Conquered The World”, in a delightfully unlearned way, that “In the last decade of the twentieth century social scientists found a strong relationship between democratic politics at home and peaceful conduct abroad. For the politicians and citizens of the democratic Western core this finding had a double attraction. It was flattering, for it meant the more the world reproduced their own political arrangements the more tranquil it...

When I interviewed former President Harry S Truman in Independence in 1957 for my book The Korean Decision: June 24-30, 1950, I asked, “Mr. President, as a devout Baptist, when you made the decision to engage the United States in the fourth largest war in its history [now fifth after Vietnam] did you pray?” “Hell no!” he replied, “There’s right and wrong going back to Greece and Rome. It was the right thing to do. I made the decision and went to sleep.” Unfortunately war-rooted United States policy toward Korea, both North and South, has been deep in righteous sleep for more than fifty years. Officially everything about American engagement with its ROK South Korean ally has been right and everything about its DPRK North Korean enemy has been wrong. But now events raise alarm that it is long overdue time to wake up. Confronted with the threat of nuclear weapons...

LONDON – For the first time in the history of treaty-making a signatory unsigned a treaty. That was the United States in March 2002 when President George Bush gave the order for the U.S. to pull out of the International Criminal Court, an institution that would probably have never got off the ground if his predecessor, Bill Clinton, together with American legal experts and non-governmental human rights activists hadn’t been so behind it. It seemed to many that the U.S. was shooting itself in the foot. Not only does the U.S. have a vested interest in making sure that the reach of a world institution with the legal right to detain and try war criminals is as robust as possible, but it alienated important political forces, particularly in Europe but also elsewhere, that has left a bad mark at the back of their minds. It makes for one more good reason...

by Peace Initiative of Turkey March 5, 2002 The Grand National Assembly of Turkey said “NO TO WAR” on Saturday, March 1st, 2003. This is tantamount to saying “YES” to the will of the people. With their votes, our deputies also said “NO” to – Dispatching our children to die, – Annihilating our neighbours, the people of Iraq – Submitting to the threats of the USA – Transforming Turkey from a relatively dependent country into a fully dependent one – Degrading our country to the position of becoming the subject matter of cartoons. We thank them We thank the members of the Parliament who displayed the dignity of taking this decision and the President of State and Speaker of Parliament who unrelentingly underlined the principle of “international legitimacy”, and we demand that they continue to uphold this determination in the days to come. Those who opt for war claim that...

Just nu ansamlas de allierades mäktiga arme, sjö och flygstyrkor i länderna och farvattnen runt Irak. Armeförband har under månader ha tränats för det avgörande slaget. De är väl utrustade och skyddade mot biologiska och kemiska stridsmedel och understödda av pansar och artilleriförband som med sin eldkraft och precision vida överstiger 70 och 80 talets förband. I närliggande farvatten befinner sig hangarfartygsgrupper som med de mest sofistikerade vapensystem kan nå långt in i Irak och nästan på metern när träffa i förhand programmerade mål (när de inte missar). 100 tals strids- och bombflygplan gör sig redo för att återigen bringa ett land i kaos genom förödande bekämpning av strategiska mål d.v.s ledningscentraler, kommunikationscentra, truppkoncentrationer m.m. Olyckligtvis tillhör även kraftförsörjningscentraler, vattendistributionsanläggningar, kanslier och departement samt andra för samhället viktiga tekniska och kommunikativa funktioner de s.k. strategiska målen. Som i alla krig inleds striderna med en förbekämpning syftande till att bereda mark...

LONDON – Until Mr Hans Blix, the chief UN weapons’ inspector, made his presentation to the UN’s Security Council last week it was still unclear which way the Europeans were going to vote on authorizing war against Iraq. Many had assumed the French in the end would go along, to get along – to maintain their status at the UN and to make sure their serious economic interests in Iraq were not jeopardised. This is no longer true. Indeed one can go even further and say that Britain, until now America’s most faithful ally, is beginning to waver. One can see it in parliament, one can see it in the newspapers, one can see it on the street and, most important of all, one can see it on Prime Minister Tony Blair’s face. The Americans, in particular Defence Secretary Donald Rumsfeld, have tried to divide Europe, to mock the notion of...

Vil Bush-regimet fremture og gå i krig? Eller vil de lytte til borgerne – og ikke så få regeringer – rundt om i verden, og tænke? (De 114 lande i den Alliancefrie Bevægelse har netop vedtaget at være modstandere til en krig mod Irak, se her. Kan man forestille sig at President Bush projicerer sin egen underbevidsthed og angst, når han fortæller Saddam at “the game is over” (spillet er ude)? Kunne det være at han, og de tilsyneladende desperate folk omkring ham, begynder at føle at deres visionsløse spil – ikke med, men mod verden – måske vil fremrykke afslutningen på deres regime og USAs imperium? Politisk fundamentalism Bush-regimet er politiskt fundamentalistisk: “Vi har al ret, de har alle fejl.” Den er baseret på den skæve formodning om at man kan føre sin politik ved a) at diktere venner som fjender at de “enten er med os eller mod os”,...

Reflektioner efter den 15 februari 2003. Får Bushregimen råda och gå i krig? Eller kommer den att lyssna till medborgare – och ganska många regeringar – världen runt och tänka? Kan det vara så att president Bush projicerar sitt eget undermedvetandet och sin egen rädslan när han säger till Saddam att “spelet är slut”? Kan det vara så att han och de uppenbart desperata människorna kring honom börjar känna på sig att deras översittaraktiga och visionslösa spel – inte med världen utan mot den – skulle kunna betyda slutet på deras regim och på det amerikanska imperiet? Politiskt fundamentalism Bushregimen är politiskt sett fundamentalistisk: vi har all rätt, de har alla fel. Det grundas på det felaktiga antagandet att politiska beslut kan baseras på: a) att diktera för vänner som fiender att de antingen är med oss/USA eller mot oss/USA och b) att ignorera varje typ av politik som innebär...