PressInfo

Med kritik av International Crisis Group  Se PressInfo 195 som bakgrund för denna Denna PressInfo på danska och engelska 29 april 2004 Det finns en lång bakgrund och några grundorsaker bakom det allt mer framträdande misslyckandet i fredsmäklingen i Kosovo. Medier och politiker tenderar att glömma dem, eftersom de ignorerades under 90-talet och inte passar in i standardbilden av konflikten. I denna analys diskuteras några av de viktigaste av dessa orsaker av TFF:s direktör, som engagerat sig i Kosovo sedan 1991. I förbigående framhåller han också hur en påstått “prestigefylld” icke-statlig organisation (NGO) som International Crisis Group fungerar som en partisk Nära-Governmental Organisation (NÄGO) och fortsätter att ge perspektiv och förslag som gör saker och ting värre på Balkan. Det är början till slutet Sakta men säkert – och sorgligt – närmar sig världssamfundet under våren 2004 slutet på sina ansträngningar att skapa fred i Kosovo/a. Skälen är enkla: medling och konfliktlösning i...

With a critique of the International Crisis Group  See PressInfo 195 as a background to this PressInfo This PressInfo in SwedishThis PressInfo in Danish There is a long-term background and some root causes behind the emerging peace-keeping failure in Kosovo. Media and politicians tend to forget them because they were ignored during the 1990s and do not fit the standardised image of the conflict. In this analysis, TFF’s director who has been engaged in Kosovo since 1991 discusses some of the most important among those causes. In passing, he also points out how an allegedly “prestigious” NGO such as the International Crisis Group serves as a biased NEGO, a NEar-Governmental Organisation, and continues to offer perspectives and proposals that will make things worse in the Balkans. It’s the beginning of the end Slowly but surely – and sadly – the efforts of the international community to create peace in Kosovo/a...

Med en kritik af International Crisis Group Baggrund til denne PressInfo, se # 195 Denne PressInfo på svensk og engelsk Der er både en langtidsbaggrund og nogle årsagsrødder bag det sammenbrud i fredsbevarelsen i Kosovo, som nærmer sig. Medier og politikere synes at glemme dem, fordi de blev bevidst overset i 1990erne og ikke passer ind i standardbilledet af konflikten. I denne analyse diskuterer TFFs direktør, som har været engageret i Kosovo siden 1991, nogle af de vigtigste af disse årsager. I forbifarten påeger han også, hvordan en påstået “anset” NGO, som International Crisis Group, virker som en partisk NÆRGO, en Nær-Governmental Organisation – en næsten-regeringsorganisation – og fortsætter med at udbyde perspektiver og forslag, som vil forværre situationen på Balkan. Det er begyndelsen til slutningen. Langsomt men sikkert – og sørgeligt – nærmer det internationale samfunds anstrengelser for at skabe fred i Kosovo/a sig sin slutning i sommeren 2004. Årsagerne er enkle:...

Engelsk udgave & Svensk udgave Det er tid til at samenligne Reality-showet i Kosovo med virkeligheden Tilbage til udgangspunktet. Få dage før 5. års jubilæum for krigen mod, hvad der da hed Jugoslavien, har etnisk udrensning igen vist sit grimme fjæs på Balkan. Carl Bildt, regionens mest vidende og forudseende tidligere diplomat, sagde, at vi så 5 års international politik gå op i flammer. Bildt har ret i indholdet, men hans tidsperspektiv er for kort; det er 15 års mislykket konflikthåndterings-politik, der går op i luer. Og vist er der dem, der har grund til at holde en lav profil om denne katastrofe og dens konsekvenser, nemlig det såkaldt internationale samfund og dets allierede, den albanske ledelse i Kosovo. Da Milosevic og ekstremisterne på den serbiske side begik forbrydelser dér i 1990erne, blev de udpeget som skyldige, ofte før nogen havde kontrolleret begivenhederne og omstændighederne. Nårsomhelst ekstremister på den albanske side har...

På danska och på engelska Dags att kontrollera verkligheten bakom verklighetsföreställningen Tillbaka till ruta ett. Några dagar före femårsdagen av kriget mot det som då kallades Jugoslavien, stack den etniska rensningen åter upp sitt fula huvud på Balkan. Carl Bildt, ytterst kunnig och klarsynt före detta diplomat i området, sade att vi fick se fem år av internationell politik gå upp i rök. Bildt har rätt i huvudsak men hans tidsperspektiv är för kort; det är 15 år av västvärldens politik för konflikt(fel)hantering som har gått upp i rök. Och det är sannerligen vissa som har skäl att försöka tona ner denna katastrof och dess följder: det så kallade världssamfundet och dess allierade den albanska ledningen i Kosovo. När Milosevic och extremisterna på den serbiska sidan begick brott där på 1990-talet, pekades de ut som förövare, ofta innan någon hade kontrollerat händelserna och omständigheterna kring dessa. Närhelst extremister på den albanska sidan har...

Danish version – Swedish version  Time to give Reality Show politics a reality check Back to Square One. A few days before the 5th Anniversary of the war against what was then called Yugoslavia, ethnic cleansing again reared its ugly head in the Balkans. Carl Bildt, most knowledgeable and clear-sighted former diplomat in the region, said that we saw five years of international policy go up in flames. Bildt is right in substance but his time perspective is too short; it is 15 years of Western conflict (mis)management policies that has gone up in flames. And indeed, some have reasons to try to play down this catastrophe and its consequences: the international so-called community and its allies, the Albanian leadership in Kosovo. When Milosevic and extremists on the Serb side committed crimes there in the 1990s, they were pointed out as the perpetrators, often before anyone had checked the events and circumstances....

På engelsk her  Ikke-spredningsaftalen, som trådte i kraft i 1970, er det centrale element i de internationale anstrengelser for at kontrollere spredningen af kernevåben. Måske fik aftalen et forkert navn ved sin dannelse, for aftalen handler både om kernevåbennedrustning og om ikke-spredning. I sin kerne er aftalen en handel mellem de stater, der har kernevåben og de, der ikke har. Handelen er, enkelt udtrykt, at kernevåbenstaterne accepterer en total afrustning af deres kernevåbenarsenaler, mens de stater, der ikke har kernevåben accepterer ikke at skaffe sig dem. Denne aftale eller handel mellem aftalens parter, der angiver den kurs, de hver for sig vil følge med hensyn til kernevåben, er aftalens vigtigste del. Den er imidlertid også den del, som amerikanske borgere dårligst forstår. Den sørgelige kendsgerning er, at fra første færd har kernevåbenstaterne vist ringe tilbøjelighed til at opfylde deres del af aftalen. Så sent som i 2000 kom kernevåbenstaterne overens...

 In Danish here In Swedish here The Non-Proliferation Treaty, which entered into force in 1970, is the centerpiece of international efforts to control the spread of nuclear weapons. Perhaps the treaty was given the wrong name when it was created because the treaty is about nuclear disarmament as well as non-proliferation. At the heart of the treaty is a deal between those states that possess nuclear weapons and those that do not. The deal, simply put, is that the nuclear weapons states agree to the complete disarmament of their nuclear arsenals, while the non-nuclear weapon states agree not to acquire nuclear weapons. This agreement, or bargain, between the parties to the treaty, setting forth the course of action each will pursue with regard to nuclear weapons, is the most important aspect of the treaty. It is, however, the least understood, particularly by American citizens. The sad fact is that from...

Icke-spridningsavtalet ifrån 1970 är mittpunkten i de internationella försöken att kontrollera spridningen av kärnvapen. Eftersom avtalet behandlar avrustning såväl som icke-spridning gavs det måhända fel namn när det skapades. Centralt i Ickespridningsavtalets står överenskommelsen mellan de stater som innehar kärnvapen och de stater som inte förfogar över dem. Enkelt uttryckt säger avtalet att kärnvapenstater ska fullfölja avrustningen av sina kärnvapenarsenaler och, som quid pro quo, samtycker icke-kärnvapenstater till att inte anskaffa dem. Denna överenskommelse, eller förhandling, som bestämmer kursen som avtalets parter skall efterfölja gällande kärnvapen, är den viktigaste aspekten av Icke-spridningsavtalet. Den är dock den minst förstådda, speciellt av amerikanska medborgare. Sorliga fakta o dubbelmoral Det är ett sorgligt faktum att från avtalets början har kärnvapenstaterna visat ringa benägenhet att fullfölja sin del av avtalet. Så sent som år 2000 enades kärnvapenstaterna om 13 praktiska steg för att uppnå avrustning. Deras resultat är nästan ett fullständigt misslyckande, inte för...

A donors’ conference, co-sponsered by the Burundian government, the Belgian government and UNDP will be held in Brussels January 12-13, 2004. This PressInfo offers a perspective on its urgency. See also TFF’s new Burundi Forum. Imagine for a moment that politics is about goodness and generosity. Where could a few million dollars of government aid and a few civil society organisations – guaranteed – win the hearts of extremely poor millions who want peace and already work hard to achieve it after 10 years of war and genocide? The answer is Burundi, the heart-shaped country in the heart of Africa. Burundi makes a good story from Africa. But what does the world know about Burundi, its problems and struggles? Burundi’s tough reality Here are the basic facts. Burundi’s population is about 7 million and it is number 171 out of the 175 countries on the UNDP’s human development index. Their life...

Högt uppsatta Kosovo-albaner och Serber från Belgrad möttes ansikte till ansikte 14. oktober 2003 i Wien. Det var ett historiskt möte i mer än en betydelse. För alla som är engagerade i konflikthantering och fredsbyggande innebär det en möjlighet att reflektera över mötets filosofi, metoder och politik. Gjorde det såkallade internationella samhället rätt? Har institutionerna lärt sig det man borde? Finns det paralleller mellan Kosovo, Afghanistan och Irak som vi bör diskustera självkritiskt, snarare än att helt enkelt lägga skulden på parterna? Dialog är bra, men bombningarna 1999 har förhärdat alla. Det är första gången sedan NATO:s krig mot Jugoslavien i 1999 att serber och albaner möts på detta sätt. Visserligen är detta, med några få undantag, det första försöket till regelrätta förhandlingar sedan allt började i slutet av 1980-talet. Som i Irak, hindrades de viktigaste parter från att träffas. Med tiden har hökarna tagit över scenen och nu finns...

Den 14. oktober mødtes kosovo-albanere og serbere fra Beograd på højt niveau i Wien. Det var et historisk møde i mere end en forstand. Det åbner mulighed for at reflektere over filosofien, metoderne og politikken for tidens konflikthåndtering. Gjorde det såkaldte internationale samfund det rette ? Har man lært tilstrækkeligt på institutions- og organisationsniveau ? Er der paralleller mellem Kosovo, Afghanistan og Irak som vi skulle diskutere selvkritisk i stedet for simpelthen at skyde skylden på parterne ? Det er godt med dialog, men bombningen i 1999 har gjort alles synspunkter og holdninger mere kompromisløse og uforsonlige end de var før. Det er første gang siden NATO’s krig mod Jugoslavien i 1999 at serbere og albanere har mødtes på denne måde. Faktisk er det med få undtagelser det første forsøg på reelle forhandlinger siden det hele begyndte i de sene 1980ere. På næsten samme måde som vi har set det...