November 2000

the need for a massive aid program for Africa LONDON – Surely a massive infusion of aid into Africa would be to pour money down a rat hole? Isn’t this the mistake that was made in the past – enormous generosity by the rich countries only to see it wasted on misconceived projects, bad economic management and, at its worst, siphoned away into war and corruption, as is so evident in say Zimbabwe right now? But a call for more aid is the essence of a remarkable interview given to the Financial Times on Tuesday by South Africa’s president, Thabo Mbeki. The rat hole is one way to look at it. But another, equally plausible, is to say enough African countries have turned off the low, downward, road and are walking a more straight and narrow path of fiscal responsibility. They have good macro economic management and low inflation rates and...

to wind back military spending LONDON – The world goes on, even as Al Gore and George W. Bush compete for the title of head honcho of the world’s only superpower. Powerful one of them will be, and mighty the U.S. will remain for the foreseeable future. Yet it is not the only well-built actor on the stage. Indeed, some argue, quite understandably after the missed opportunities of the Clinton years, that there is a lot to be said for trying to ignore the U.S. as much as possible or, at least go round it. Just let the U.S. pay as little as it wants to the UN and rely on the rest of the rich countries to make up the difference. This will clear the air in the UN, take its mind of the perennial struggle with Washington over arrears, and allow its energies to be better concentrated to how...

Konflikthantering – det nya kalla kriget Jan Øberg Den internationella så kallade “gemenskapen” är på plats som fredsskapare i så gott som varje konflikt och krig med sina diplomater, soldater, återuppbyggnadshjälpare, monitorer, jurister, ambassadörer, fredsbevarare, medlare, poliser, experter, förhandlare – och med agenter, satelliter, hangarfartyg och kampflygplan i högsta beredskap. Fredsstörande fraktioner skall bringas till det berömda förhandlingsbordet kring vilket de under det internationella samfundets tryck skall säga ja till fredsplaner. Denna generella, tidstypiska mediebevakning av politiska konflikter och krig befäster mer eller mindre medvetet två djupt missvisande, men funktionella uppfattningar. (A) Konflikter handlar om goda versus mindre goda aktörer och konfliktlösning är följaktligen en fråga om att bestraffa de onda och belöna de goda, offren. (B) Världen är uppdelad i två parter, ja det finns två världar: Å ena sidan har vi "fredsförstörarna" – skurkstater, hitleristiska diktatorer, förfelade stater, primitiva och onda aktörer, terrorister, folk som bara förstår stora...

Fikseringen ved Milosevic vil nu skabe problemer Det vi alle håbede på men ikke turde tro på skete faktisk – den ikkevoldellige forandring i Serbien. På grund af et årelangt, næsten symbiotisk, forhold mellem Vesten og Milosevic er såvel Serbien/Jugoslavien og Vesten nu, med hans fald, i en fundamentalt ny situation. De sidste ti år er en lang række beslutninger i EU, USA, NATO, OSCE og for den sags skyld også i Danmark blevet taget udfra en tolkningsramme i hvilken Milosevic var den afgørende faktor i spillet mellem Balkan og det såkaldt internationale samfund. Man kan diskutere hvorvidt det var klogt at fokusere så meget på personen Milosevic og så lidt på andre personer og de problemer, der udgør kærnen i de komplekse konflikter, der ledte til krige og anden vold. Uanset hvilket svar man har på det er det et faktum at vi står med en grusom masse problemer...

EU:s militarisering – för försvar eller anfall? EU:s högste utrikeschef Javier Solana är, förklarade han vid en utfrågning i EU-parlamentet den 22/11, mycket nöjd med de senaste dagarnas beslut om snabb uppbyggnad av EU:s militära kapacitet, som tagits med helhjärtat stöd av det “neutrala” Sverige. Regeringen försvarar sig med att det inte handlar “om ett gemensamt territorialförsvar med ömsesidiga försvarsgarantier”, som det hette häromdagen på regeringens webplats i ett upprört genmäle på forskaren Gunnar Jervas varning för att Sverige håller på att avveckla alliansfriheten genom att ställa trupper till EU:s förfogande. Regeringen har rätt. EU har inte blivit en försvarspakt. EU har blivit en anfallspakt. EU ska kunna “sätta in en styrka om upp till en armékår (60.000 man eller 15 brigader) samt nödvändiga sjö- och flygstridskrafter inom 60 dagar och kunna stanna minst ett år” (enligt PM från regeringskansliet 2000-11-13). Sveriges bidrag består av 50 stabsofficerare, en mekaniserad bataljon,...

I veckan avslöjades det i ett TV-program att det på 80-talet var regeringens och kapitalets dolda agenda att göra svenskarna till ett folk av aktieklippare. Medan Myrdalarnas välfärdsstat var öppen social ingenjörskonst, så är “marknadsfundamentalism” just en dold manipulation. Den genomfördes när ideologierna enligt Fukuyama dog. Det blev så naturligt att äga aktier och vilken demokratisering: att sprida ägandet till alla! Sven Lindqvist skriver i “Framtidslandet” att aktieindexet 1994-1999 steg från 1.473 till sagolika 5.500 och att aktiernas värde realt har 20-faldigats på 20 år. Titta i nya Svenska Dagbladet 18 november. Av förstadelens 32 sidor är 10 annonser. Sektion “Näringsliv” har 32 sidor. Sektion “Kultur” (som är bra) är på 52 sidor av vilka cirka 30 är annonser. Tidningens utomordentliga utrikesskribent Fredrik Braconier har blivit privatekonomisk reporter. Nya tidningar inriktar sig enbart på den nya ekonomin. I “vanliga” radio- och TV-nyheterna prioriteras lanseringen av mobiltelefoner och enskilda företags börsplacering...

Sedan mitten av 1980-talet har Sverige rört sig i riktning mot EU och USA. SAP har kommit att också stå för den Stora Anpassningens Politik. Samarbete över gränser om problem som kräver gemensamma lösningar är bra och nödvändigt. “Samarbete” kan betyda att olika parter var och en bidrar med sina individuella förutsättningar och resultatet blir det möjligas konst. Det kan också innebära att mindre deltagare utplånar sin individualitet och underordnar sig den eller de största makthavarna. I första fallet blir samarbetet lika med enighet i mångfald &endash; en rörelse i riktning av internationell demokrati och global-ism. I det senare innebär samarbete enhet i enfald, en autoritär utveckling och global-isering under den starkare. Sverige gick in i EU ungefär samtidigt med utvecklingen av en gemensam EU utrikes- och säkerhetspolitik. Neutraliteten, nedrustnings- och fredsengagemanget avtog. Hänsyn till Europas stormakter ersatte lojalitet med Norden. Vi gick över till NATO:s “partnerskap för fred,” som...

Based on the analysis in PressInfo 102, here follow some examples of the cul-de-sac created by the Milosevic/West symbiosis: Kosovo options 1. Declare it an integral part of Serbia/Yugoslavia. If so, it can’t be excluded that hardline Albanians would begin to attack KFOR, UN, OSCE, and NGO staff. The risk of losing lives would scare the West, the US in particular. The Albanians are perfectly right in interpreting US and other Western actions the last years as a policy of strong support to their struggle for Kosova as an independent state. The KPC could quickly become KLA again. And if Serbs and other chased-out people came back to Kosovo we would see much more violence. 2. Declare Kosovo an independent state. That is incompatible with UN SC resolution 1244. More important, no democratic government can be elected in Belgrade on “let’s give Kosovo away forever.” If a democratic government actually did so...

LONDON – Presumably President Vladimir Putin had prepared the disarmament statement he issued on Monday for delivery to the next president of the United States. In the event, he decided not to put it on ice but seized the moment, perhaps aware that for the first time in almost a decade the debate about nuclear disarmament in the American foreign policy community was beginning to open up after the Clinton-induced freeze ( or was it simply torpor?). It was Jonathan Schell’s long article two month’s ago in the establishment’s favourite foreign policy magazine, Foreign Affairs, that has brought a simmering debate to the boil. Schell did this once twenty years ago with an article in the New Yorker that was quoted the world over but, alas, to no lasting effect. On this occasion the magazine of publication is a better platform. Moreover the timing is perfect. For not only, as Putin...

Den internationella Kosovo-kommissionen föreslår i sin rapport att Kosovo bör bli en oberoende stat men bara på vissa betingelser (“conditional independence”). Det kan tyckas förnuftigt, men kommissionens argument för denna lösning bygger på bristande analys och betingelserna framstår i det närmsta som fromma önskningar. Låt mig genast säga att mina medarbetare och jag vid Transnationella Stiftelsen, mellan 1992 och 1996 förde många och långa samtal med den kosovo-albanska ledningen under Dr. Rugova just med tanke på att precisera hur en sådan självständighet skulle kunna bli möjlig – samtidigt som vi arbetade med ett antal regeringar och ministrar i Belgrad. En anledning till att jag personligen engagerade mig i frågan var att Rugova och albanerna i Kosovo – som han var och är den enda legitima ledaren för – var den enda i det forna Jugoslavien som var klart för ickevåld, för att uppnå en ickevåldslig stat. Den idé vi förde...

worse or better after this election? LONDON – Will it be worse or better? Or is U.S. foreign policy so firmly set on a course that even with a new a president it can’t be changed significantly? Some foreign policy analysts are saying that under President Bill Clinton’s stewardship the U.S. became a “rogue state”, a term cooked up by the State Department to describe the likes of Iraq, Libya and North Korea. This sort of language is not just being deployed against America by those using it for effect, like those who described the impact of Western sanctions on innocent Iraqi children in a landmark article last year in Foreign Affairs magazine. It is being used by serious commentators such as Michael M. May who is quoted in a recent issue of Survival, the quarterly journal of the International Institute for Strategic Studies, as listing half a dozen damning developments...

Introduction Political acceptance is based on a successful struggle concerning the understanding of reality. In a conflict the issue is how the parties and the conflict are portrayed to the international public opinion. Eye witnesses on the spot, who are a danger to the credibility of the propagated image, represent a threat to an acceptance of the performed policy as justifiable. A strategic response is then, primarily, to prevent their presence and, secondarily, to limit it. Thirdly, their credibility ought to be undermined, if possible. The intention of this paper is to argue: – that Israel over the years has followed this strategy successfully in the Israeli – Palestinian conflict;– that this strategy is now in danger and may even be counterproductive, as the undertaken measures are meeting increasing criticism and resistance;– that this critique is formulated by the international community and particularly enacted by the civil society, consisting of...