Om vi ska förstå samhälllet, och vad som händer i samhället, så måste vi också kunna analysera utifrån grupper.. Vi gör det ofta när vi talar ekonomi (överklass, medelklass, arbetarklass/underklass) men vi kan också använda “kön” för att analysera. Gör vi det så ser vi att det är stor skillnad mellan gruppen kvinnor och gruppen män. Inom samtliga områden finns en struktur som ger män makt och privilegier och som underordnar och diskriminerar kvinnor. Det visar sig bl.a. i lönediskriminering, men också mer brutalt, i form av mäns våld mot kvinnor. Det finns tonvis med statistik som visar detta.
Det handlar om 5 mordförsök i veckan, mer än en kvinna mördas varje vecka, 62 misshandlas varje dag, 6 våldtas varje dag. Detta är siffror från Brottsoffermyndigheten och gäller antalet anmälda brott år 2003. Mörkertalet är stort, påtalar både myndigheten och kvinnojourerna, dvs många väljer att inte anmäla. Realistiskt är att multiplicera siffrorna med 3 eller 4. Då får vi en situation där mellan 5 och 10 kvinnor misshandlas i timmen och en kvinna våldtas i timmen! I 80% av fallen är misshandlare en man som är bekant med kvinnan och majoriteten av fallen av mäns våld mot kvinnor sker i hemmets sfär.
Motionsförslaget handlar inte om att straffa utan det handlar om att få en kostnadsberäkningen på vad mäns våld mot kvinnor uppgår till. När vi ser det kan vi fortsätta diskussionen om hur , vem och på vilket sätt som detta ska betalas. Framför allt kan vi utveckla diskussionen om hur vi ska kunna bryta den föreställning som så många fortfarande omfattar, nämligen att kvinnor, som människor, är mindre värda. Den livsfarliga mansroll som tvingar fram det sexualiserade våldet, är inte bara en mänsklig utan också en samhällsekonomisk katastrof.
Så här står det i motionen: “När kostnaderna är beräknade för denna del av mäns samhällsförstörande verksamhet så blir det tydligt hur mycket pengar mäns våld kostar samhället; pengar som istället skulle kunna satsas på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård, bättre arbetsmiljö, etc. Det blir då naturligt att fråga sig på vilket sätt män kollektivt skall ta det ekonomiska ansvaret för mäns våld mot kvinnor.”
Idag betalar kvinnor, som grupp, ensidigt för den kön(makts)ordning som på olika sätt signalerar att kvinnor är mindre värda. Vi betalar med lägre löner, sämre sjukvård, sämre ersättningar i försäkringar, osv. När det gäller konsekvenserna av våldet, lämpas kostnader och ansvar över på kvinnor som frivilligt och obetalt sliter i kvinnojourer, som kommunalpolitikerna ofta hyllar men gärna sänker bidraget för. . Sisst, men inte minst, betalar vi kvinnor genom den rädsla som vi alla tvingas leva med. I förlängningen påverkar kunskapen om det omfattande könsrelaterade våldet, alla kvinnors liv och handlingsutrymme.
Mäns våld mot kvinnor är inte ett individuellt problem för enstaka manliga psykopater eller kriminella. Den enorma utbredningen av våldet visar klart att det är ett samhällsproblem. Staten har ett ansvar och män som grupp har ett ansvar. Inte bara att låta bli att slå, misshandla och våldta, utan också ett ansvar att aktivt arbeta mot de män som är förövare.
En antal män (författare, idrottare, forskare, journalister, m.m.) förde samma resonemang (som motionen tar upp) på DN-Debatt i lördags. Då gällde det mäns (sexuella) våld mot barn. De skrev: “Ett konkret sätt att gestalta problematiken är genom att beräkna kostnaderna för övergreppen. Även om barns lidande aldrig kan översättas i pengar så finns det rent ekonomiska aspekter av mäns våld. /…./ För att bryta utvecklingen behövs en attitydförändring hos många av oss män. Det behövs män som klarar att utmana andra män, sina vänner och arbetskamrater. Men framför allt handlar det om att sluta känna kollektiv skuld och i stället ta kollektivt ansvar.”
Det är det som den nu aktuella motionen handlar om. Synliggörandet av ett gigantiskt samhällsproblem och väcka frågan om mäns ansvar. Syftet är att föra diskussionen framåt, från skuld till solidaritet.
