(Denna text skrevs före inledningen av bombningarna i Afghanistan)
Statsminister Göran Persson sände den 12 september ett kondoleansbrev, omedelbart efter terrorattackerna den 11 september. Sverige deltog också i EU:s uttalande. Det dröjde emellertid ända till den 22 september innan statsministern gjorde följande uttalande:
– Terrordåden i USA var ett brott mot internationell fred och säkerhet. EU-länderna står helt eniga bakom USA:s rätt att försvara sig. EU kommer också att arbeta tillsammans med USA i kampen mot terrorism. Det sade statsminister Göran Persson efter ett extra informellt möte med Europeiska Rådet i Bryssel på fredagen.
USA:s rätt till försvar, också med militära medel, har stöd i FN-stadgan. Det har också bekräftats i en resolution enhälligt antagen i säkerhetsrådet, sade Persson.
– Jag förutsätter att de som har ansvaret för en kommande aktion tar hänsyn till folkrättsliga principer och ser till att aktionen sker på ett sätt som går att försvara. Reaktionen måste vara noga avvägd och alla nödvändiga försiktighetsåtgärder måste vidtas för att undvika att civila skadas.
Europiska Rådet ställde sig också bakom de förslag som tagits av EU:s justitieministrar. Förslagen, som ska vara färdiga i december, innebär bland annat gemensamma straffrättsliga regler för terroristbrott och gemensam europeisk arresteringsorder för terroristbrott. Dessutom ska EU ta fram en plan för att stoppa finansieringen av terrorism – något som kräver ökad öppenhet i bankväsendet.
I slutdeklarationen markerade Europeiska Rådet att terrorismen inte på något sätt får kopplas till någon religion. – Terrorismen har sin egen ruttna logik och sitt eget inskränkta sätt att se, sade Göran Persson. Sverige kan bidra framför allt med underrättelseinformation och humanitärt bistånd i kampen mot terrorism. Något svenskt militärt deltagande är inte aktuellt, sade statsministern.
Det är korrekt att FN:s säkerhetsråd erkände den konstitutiva rätten till individuellt och kollektivt självförsvar i enlighet med Stadgan i resolution 1368 den 12 september. Det betraktade också terrorhandlingarna som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Resolutionen betonar vidare att de som är ansvariga för att hjälpa, stödja eller ge skydd åt förövarna, organisatörerna eller sponsorerna av dessa handlingar kommer att hållas ansvariga. I detta syfte uttrycker det at det – Rådet – är redo “att vidta alla nådvändiga åtgärder för att svara på terroristattackerna…”
Men inte med ett ord ger resolutionen Förenta staterna någon rätt att svara på terrorattackerna genom att inleda ett “krig mot terror” eller att bedriva krig mot eller bomba andra medlemsstater som vedergällning.
Ofta är politiska dokument mest intressanta för vad de inte säger. Säkerhetsrådets resolution hänvisar uttryckligen till artikel 51 (kapitel VII) som stadgar att inget skall hindra rätten till självförsvar om ett väpnat angrepp äger rum mot en medlemsstat till dess säkerhetsrådet har vidtagit åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla fred och säkerhet.
Det är inte givet att det som hände i New York, Washington och Pennsylvania kan kategoriseras som ett väpnat angrepp, även om knivar och kartongskärare användes. Tre veckor efter terroristattacken är det fortfarande inte klarlagt om någon regering var involverad och ingen har tagit ansvar för attacken. Man borde sålunda diskutera om den kan definieras som krig och, om så är fallet, vad detta skulle innebära för definition av terrorism och FN-legitimiteten hos olika element av “nödvändiga åtgärder för att svara på terroristattackerna”.
Rätten till självförsvar är inte detsamma som en rätt att bomba eller militärt angripa medlemsstater någonstans i världen. Attacken på World Trade Center och Pentagon sattes inte igång från utlandet av en annan stat, den startade på en civil flygplats i Förenta staterna. Den verkställdes inte heller med långtflygande missiler och ingen gränskränkning ägde rum.
RÄTTEN TILL SJÄLVFÖRSVAR ÄR INTE EN RÄTT TILL MILITÄR VEDERGÄLLNING ELLER HÄMND.
Varken säkerhetsrådet eller den svenske statministern bedömde det som nödvändigt att hänvisa till stadgans grundläggande normer: att i första hand söka fred med hjälp av fredliga medel. Dessa är nedlagda i preambeln, i artikel 1 och 33 &endash; 38 (kapitel VI) medan artikel 39 – 42 stadgar hur militära aktioner kan organiseras “om säkerhetsrådet skulle anse att åtgärder enligt artikel 41 skulle vara otillräckliga eller ha visat sig vara otillräckliga (artikel 42).” Artikel 41 redovisar en rad icke-militära åtgärder som sanktioner och avbrytande av diplomatiska relationer för att sätta tryck på angriparen.
Det är sålunda kristallklart att FN-stadgan inte godkänner militära åtgärder innan andra åtgärder visat sig otillräckliga. Den likställer inte heller självförsvar med motattacker och, än mindre, motattacker mot okända fiender. Detta var vad USA:s politiska ledning redan vid tiden för resolutionen talade om.
Den sista delen av statsministerns ovan citerade uttalande är ett sätt att uttrycka oro över inriktningen av miltära svarsoperationer av USA. De borde göras “inom folkrättens sunda ramar”, “försvarbara” och “all nödvändig försiktighet måste tas för att undvika att skada civila”. Detta är värdefulla råd sedda i ljuset av USA:s krigs- och bombmetoder, dess sanktionspolitik under de senaste årtiondena och den emotionella agitationen i USA – för att inte tala om den retorik som president Bush har ägnat sig åt.
Men hela fokusen i statsministerns uttalande ligger på militärt handlande, som om detta skulle vara det enda sättet att hantera terroristattackerna. En sådan inriktning ligger helt utanför en lång och obruten tradition i svensk utrikespolitik liksom den grundläggande normen i Förenta nationernas stadga: att söka fred med fredliga medel i händelse av hot mot internationell säkerhet.
VAD SVERIGE KUNDE HA SAGT
Den svenske statsministerns uttalande borde ha återspeglat denna inriktning. Det är ännu inte för sent för Sverige att göra detta. Sverige bör:
1. bekräfta de grundläggande freds- och fredsskapande artiklarna i FN-stadgan;
2. betona att den förväntade reaktionen av USA måste baseras på ett FN-mandat och att frågan måste sändas till och hanteras av säkerhetsrådet just därför att den definieras som ett hot mot internationell fred och säkerhet;
3. vädja till självkontroll och ett ögonblicks eftertanke på grund av det nya läge som världen uppgivits vara i;
4. göra en åtskillnad mellan terrorism och krig;
5. påpeka att självförsvar inte får jämställas med vedergällning och hämnd;
6. påpeka att inget land, ingen medlemsstat bör utsättas för bombningar om inte det finns klara bevis att dess regering är medbrottsling – och hur – i terroristhandlingen;
7. nämna att det finns ett behov att diskutera terrorismens grunder i syfte att kunna vidta effektiva långsiktiga politiska åtgärder för att bekämpa den och förhindra framtida manifestationer av den;
8. betona den väldiga skillnaden mellan att föra individuella förövare inför rätta och att bedriva en stor krigsoperation mot en eller flera länder med miljoner medborgare vilka är lika oskyldiga som de som dödades den 11 september; och slutligen
9. framhålla att vi behöver definiera terrorism så klart och entydigt som möjligt samt skilja den från andra typer av våld.
Sådana maningar till försiktighet skulle ligga i linje med värden som Sverige traditionellt har stått för. Ingen i världen skulle kunna anklaga Göran Persson för att stödja terrorismen om han skulle uttrycka en eller flera av dessa punkter.
Statsminister Göran Persson är inte på något sätt ensam om att avhålla sig från att uttrycka sådana maningar till försiktighet. Det gör fortfarande de flesta ledarna och så gör EU. Denna generella brist på kritisk bedömning av det nya läget har gjort det mycket lättare för säkerhetsrådet att anta resolution 1373 som verkar vara helt USA-inspirerad.
Det borde ge anledning till den allra största oro att resolutionen går mycket långt i att tvinga medlemsstaterna att bekämpa något som kallas terrorism utan minsta antydan till definition. Resolutionens hela fokus ligger på icke-statsgrupper medan den inte säger ett ord om statsterrorism. I ett Mellanöstern-perspektiv skulle detta innebära att palestiniernas handlande för att främja befrielsen av dess territorium skulle utgöra terroristhandlingar medan Israels väpnade angrepp inte skulle vara det.
VARFÖR UNDVIKA ANALYSER AV TERRORNS MÖJLIGA ORSAKER?
I en TV-debatt med alla partiledarna hävdade statministern ensam uttryckligen och kraftfullt att terroristattackerna helt borde avkopplas från de i och för sig viktiga frågorna om globala problem, underutveckling, fattigdom, desperation och hat. En sådan avkoppling är inte till hjälp för de brådskande åtgärderna som krävs för att förstärka det internationella samarbetet för att förebygga terrorismen men får, det skall erkännas, krigföring mot länder som ger skydd åt terrorister att framstå som mera legitima.
Utrikesminister Anna Lindh gick ännu längre i ett oövervägt uttalande som uppenbarligen gjordes för att behaga Förenta staterna. Som andra civiliserade stater har Sverige en lag som förhindrar utlämning av människor till ett land som tillämpar dödstraff.
Men detta kan förändras om Förenta nationerna begär utlämning, framhöll hon den 30 september när hon kommenterade säkerhetsrådets resolution 1373 som uppmanar till ett långtgående samarbete mot terrorismen. “Om det är så tror jag att vi måste ändra svensk lag och alltid följa FN” sa hon enligt Tidningarnas telegrambyrå (TT), den nationella nyhetsbyrån i Stockholm. Detta innebär att lagar som antagits av Sveriges riksdag skulle upphävas genom beslut av FN:s säkerhetsråd!
Som nämndes i PressInfo 133 har ledande socialdemokratiska partimedlemmar, däribland före detta ministrar och säkerhetspolitiska rådgivare på hög nivå, börjat fråga sig vad som sker i allmänhet i utrikespolitiken och, i synnerhet beträffande frågan om terrorism.
Förre statsministern Ingvar Carlsson och förre utbildningsministern Carl Tham argumenterade kraftfullt i Dagens Nyheter den 22 september att attacken på Förenta staterna skulle ses som en följd av de extremt ojämlika maktrelationerna i dagens värld.
De diskuterade frågor som ekonomisk misär, klasskillnader, kolonialismens onda arv och det faktum att USA under det kalla kriget stödde auktoritära regimer. De nämnde konflikten i Mellanöstern och nonchalerandet av folkmordet i Rwanda (under tre månader dödades fler människor varje dag än de som dog i terroristattackerna mot USA). De hävdade kraftfullt att vi borde ha lärt oss att fattigdom och växande inkomstklyftor kan leda till våld och krig.
De hävdar att, medan USA idag ber världen om hjälp, är det helt naturligt att andra ställer krav på USA: “Bush-administrationen har klart lagt fast en unilateral amerikansk maktpolitik enligt vilken USA samarbetar med andra när det passar dess intressen och annars går sin egen väg. En sådan politik är oförenlig med ett brett samarbete mot terrorismen. En framgångsrik allians kräver att man lägger fast en ny kurs,” säger Carlsson och Tham.
De föreslår att USA betalar sin skuld till Förenta nationerna och slutar att “nedvärdera” och “motarbeta” FN. De borde också fullt ut acceptera en internationell domstol i brottmål och vidta åtgärder för att implementera “en fredspolitik i Mellanöstern och andra brännande konfliktområden och en politik för ekonomisk utveckling i stället för rustningar.
Medan statministern tveklöst stödjer en militär motoffensiv av USA, fullständigt ignorerar fredliga medel och avkopplar frågan om global fattigdom och förtvivlan från terrorismen, gör den förre statministern och generalsekreteraren i Palmecentret exakt det motsatta. Det faktum att de inte med ett ord nämner den officiella svenska reaktionen på den 11 september talar diplomatiskt för sig själv.
ATT DEFINIERA RÄTTEN TILL SJÄLVFÖRSVAR
Ambassadör Sverker Åström som har spelat en nyckelroll i analysen av utrikesfrågor och råd till den svenska regeringen i flera årtionden levererar ett diplomatiskt men förödande slag mot den svenska politiken avseende den 11 september. I en artikel i Dagens Nyheter den 28 september argumenterar han under rubriken “Regeringen är otydlig” att säkerhetsrådets resolution 1368 inte ger USA grönt ljus för en motattack som de behagar.
Ambassadör Åström – som man varken kan anklaga för en antiamerikansk eller en antietablissemangshållning – gör det övertygande klart att frågan måste hänvisas till säkerhetsrådet. Vidare, att USA i vad det än gör är underkastat FN-stadgans stadgar och normer liksom folkrätten. Åström betonar t ex principen om proportionalitet med det först utövade våldet, och att angrepp inte får riktas mot civilbefolkningen och inte heller får de ursäktas i förväg.
Åström betonar också att säkerhetsrådets hänvisning till självförsvarsrätten inte kan förstås som att det accepterar vad än USA kan göra som svar på terrorattacken. Han tillägger diplomatiskt och med ett understatement att det vore “önskvärt att detta tydligare kunde komma till uttryck i officiella svenska uttalanden.”
Ambassadör Åström lyfter fram Sveriges traditionella och konsekventa betoning av en restriktiv tolkning av självförsvarsrätten enligt artikel 51 i FN:s stadga.
I ljuset härav ifrågasätter han huruvida ett angrepp borde vidtas i andra fall än dem där en stat blir angripen av en annan stat. Självförsvarsrätten måste utövas snabbt “och en stat som angripits, för att åtnjuta rätten, skall reagera omedelbart för att avvärja anfallet och inte ha rätt att börja krig veckor eller månader därefter.”
Sammanfattande säger Åström, “måste vi allvarligt överväga risken att en amerikansk vedergällning som företas utan klar folkrättslig legitimitet skapar ett prejudikat som i framtiden kan åberopas av andra stater än fredliga demokratier för att motivera våldsanvändning. Då hamnar vi i en värld där djungelns lag råder och där de små staternas intressen inte är värda ett vitten.”
TYSTNADEN KAN LEDA TILL DJUNGELNS LAG
Det finns andra avvikande röster inom det socialdemokratiska partiet, t ex Kvinnoförbundet och den förra nedrustningsambassadören och medlemmen av Europaparlamentet, TFF:s rådgivare Maj Britt Theorin som har uttalat sig mot att Sverige överger sin neutralitet och mot den av Sverige stödda militariseringen av EU. Efter den 11 september har Theorin kraftfullt argumenterat att Sveriges roll borde vara att exportera och främja fred och fredlig konfliktlösning, inte våld.
Den svenska regeringens hantering av den nuvarande terroristkrisen är den senaste i en rad av viktiga utrikespolitiska val som skulle ha förtjänat en ingående debatt.
Ett USA-lett krig mot Afghanistan och möjligtvis också andra länder kommer sannolikt snart att bryta ut. Länder som Sverige som helt eller huvudsakligen fokuserar på den militära optionen löper risken att i en nära framtid få ta ett medansvar för kontraterrorism. Och kontra-terrorism är terrorism.
Några kan välja att hålla tyst om den moraliskt och politiskt komplexa frågan om civila optioner, om legalitet, om moderation, om orsaksanalys och om effektiva långsiktiga förebyggande åtgärder i enlighet med dem som Förenta nationernas stadga stödjer. Men om de handlar på detta sätt, är vi på väg in i en värld som styrs av Djungelns Lag.
POSTSCRIPT OM CYNISM
Denna och föregående PressInfo kan ha låtit nostalgiska om det Sverige som var. Men stopp och belägg! Det finns ett område där Sverige inte har förändrats: som vapen exportör.
Den 7 oktober tillkännagav Dagens Nyheter att det USA-ägda Bofors Defence har fått grönt ljus från “myndigheterna och majoriteten av riksdagens partier” att det får exportera upp till 3000 77B haubitsar till ett pris av 1,5 miljarder US dollar – – till Indien. För internationella läsare som inte vet är vapenexporten i Sverige i princip förbjuden och äger rum endast undantagsvis. Och då endast till länder som inte är och sannolikt inte kommer att dras in i krig.
* Översättning av PressInfo 134 på engelska
Se de centrala artiklarna om Sveriges förändrade utrikes- och säkerhetspolitik i vänstra kolumnen här.
