Arundhati Roys politiska essäer är genomgående ytterst läsvärda, originella, skrivna med kunskap, engagemang och vrede över sakernas tillstånd, menar Sören Sommelius.
Boken
DEN OÄNDLIGA RÄTTVISANS MATEMATIK
Av: Arundhati Roy
Förord: John Berger
I översättning av Hans O. Sjöström, Lars Andersson och Tor Wennerberg
Ordfront
Utkommer i dag (21/10 2003)
Med “De små tingens Gud” fick den indiska författarinnan Arundhati Roy sitt stora internationella genombrott. Hon fick 1998 det prestigefyllda Bookerpriset och romanen översattes till en lång rad språk. Men ungefär samtidigt tog det högerinriktade och hinduchauvinistiska partiet BJP makten i hennes hemland. Den nya regimen genomförde en serie kärnvapenprov som provocerade grannlandet Pakistan och förde de både länderna i krig med varandra. Båda parter hotade varandra med kärnvapen mer eller mindre öppet.
Vem skriver skönlitteratur i sådana tider? Inte Arundhati Roy. I sin mycket uppmärksammade essä “Fantasiförmågans slut” gick hon till fränt angrepp mot de politiker som genom kärnvapenproven ville framställa Indien som en potent stormakt. Därtill framställdes Bomben som det nya Indien, men inte hela Indien utan det hinduiska Indien.
Kärnvapnen tränger in i människors tänkande, skrev Arundhati Roy. Hon stämplades direkt av många som landsförrädare.
“Om detta att protestera mot att ha en nukleär bomb inplanterad i min hjärna är antihinduiskt och antinationellt, då utträder jag. Jag förklarar mig härmed vara en oberoende, mobil republik. Jag är medborgare på Jorden. Jag besitter inget territorium. Jag har ingen flagga.”
“Fantasiförmågans slut” inleder Arundhati Roys samling med dussinet politiska essäer, som i dag publiceras på svenska. Utgångspunkten för de flesta av samlingens texter är tillståndet i världen efter elfte september. De är med undantag för den första essän skrivna under den världshistoriskt så omvälvande perioden oktober 2001 till maj 2003. Två av dem har tidigare publicerats på Aftonbladets kultursidor, som spelar en helt avgörande roll för den politiska debatten i Sverige i frågor som dessa. Men de övriga presenteras för första gången på svenska. Titeln, “Den oändliga rättvisans matematik” anspelar på det namn USA först gav bombningarna av Afghanistan, “Operation oändlig rättvisa”.
Bokens texter är skrivna vid olika tidpunkter i skenet av då aktuella politiska händelser. En del av det Roy skriver har vidareutvecklats av andra i andra sammanhang senare. Ändå är essäerna genomgående ytterst läsvärda, originella, skrivna med kunskap, engagemang och vrede över sakernas tillstånd. Här finns ett självklart tredjevärldenperspektiv, där Roy relaterar till egna djupt upplevda erfarenheter.
Arundhati Roy föddes i den sydindiska delstaten Kerala 1959, samma år som en demokratiskt vald kommunistisk regim tog makten i provinsen. Som ung flicka upplevde hon Vietnamkriget , där USA bekämpade en kommunistisk regering i ett risodlande land. Hon greps av fasa:
“Vi hade djungler, floder, risfält och dessutom kommunister. Hela tiden föreställde jag mig hur min mor, min bror och jag själv slungades ut ur buskagen av en granat eller mejades ner, på samma sätt som gulingarna i filmerna, av en amerikansk marinsoldat med muskulösa armar, tuggummi och hög musik i bakgrunden. I mina drömmar var jag den brinnande flickan på det berömda fotografi som togs på vägen från Trang Bang.”
Återkommande fokuserar Arundhati Roy på USA:s roll och på den nuvarande högerextrema amerikanska regeringens destruktiva politik. Hur har USA kunnat överleva sitt fruktansvärda förflutna (slaveriet, min anm) och kommit att framträda med en sådan väldoft?, undrar hon och påminner om Hiroshima och annat. Hon skriver i Noam Chomskys anda i sin kritik av det amerikanska samhället, där rätten att tala fritt blivit en vara som allt annat, för den som har råd att betala. Hon efterlyser en kritik av de kommersiella medier som mest är anslagstavlor för storföretag och efterlyser ett universum av alternativ information.
En stor del av boken handlar om Irakkriget, inklusive dess förspel och det smutsiga efterspel vi alla nu dag för dag bevittnar. Hon ger konkreta förslag till hur vi kan förhålla oss. Under apartheidtiden bojkottade många de företag som gjorde affärer med Sydafrika. På samma sätt skulle i dag folkliga sanktioner kunna införas mot alla de storföretag som kammat hem ytterligt lönsamma kontrakt i Irak, som Bechtel, Chevron och Haliburton.
Genom att inte bara beskriva övergrepp och orättvisor utan också föreslå civil olydnad och icke-våldsmetoder knyter Arundhati Roy an till Mahatma Gandhi. Kanske är hon en Gandhi för vår tid?
John Berger står för ett inkännande och entusiastiskt förord, där han bland annat skriver:
“Detta är en bekännelse av en underbar skribent, men också en bekännelse som miljoner människor omedelbart känner igen som en del av sin egen verklighet”.
