The agreement has much more serious consequences for Sweden than the people have been told – and it’s a binding agreement that shall be debated in parliament ex-post in violation of normal democratic procedures. We publish it in English to alert an international audience to the DCS’s extremely problematic character and warn other countries not to sign DCAs with the U.S. The Swedish original follows the English edition.
Ola & Erni Friholt – TFF Associates
The Peace Association at Orust, Sweden
April 17, 2024
Response to the consultation on the Government Office’s registration number FÖ2024/00152 on the so-called DCA agreement.
From Erni & Ola Friholt on behalf of the Peace Movement on Orust.
Address: Torget 1, Stocken, 474 92 Ellös. Tel: 0304-51215.
E-mail: ernifriholt@gmail.com and friholtola@gmail.com
On 5 December 2023, the Swedish and US defence ministers unexpectedly signed an agreement on defence cooperation between Sweden and the US, known as the Defence Cooperation Agreement (DCA). The agreement authorises the Swedish Parliament to approve the agreement in the spring of 2024 and to decide on the constitutional amendments required to make the agreement valid. Plans for such an agreement were not publicised before the last parliamentary elections.
CONSTITUTIONAL AMENDMENTS
The first question that arises is what the constitutional amendments are. Since the agreement allows foreign military troops to be stationed at 17 locations in the country, it affects Swedish national freedom and self-determination. Limiting fundamental freedoms and self-determination in such a profound way as leaving important defence facilities under the jurisdiction of a foreign power encroaches on the very foundation of the Swedish people’s sovereignty within our territory. Indeed, it can be seen as a capitulation to a foreign military power.
If such far-reaching changes to the Swedish constitution can be considered at all, this must undoubtedly entail at least the minimum requirement that a qualified decision be taken by two successive parliamentary majorities with intermediate elections. The current parliamentary majority may therefore at most be entitled to make a preliminary first decision, which should remain in place until after the next parliamentary election.
An issue of this magnitude, however, determines the most fundamental rights of the Swedish people: control over their own territory. The people must therefore be given the opportunity to understand all parts of the agreement and be able to express their opinion independently through a referendum, probably before the first preliminary decision of the Riksdag, but in any case before the second decision of the Riksdag, since the people’s newfound knowledge can then determine the actual outcome of the election.
In Article 12 of the agreement, the authors of the DCA express themselves as follows about their right to transfer national legal rights to the US military:
“Sweden, by virtue of its sovereignty, hereby waives its preferential right to exercise criminal jurisdiction over members of the U.S. Armed Forces.”
The authors of the agreement consider themselves entitled, as sovereigns, to renounce their sovereignty! Who owns this sovereignty? The people, and not temporary negotiators, ministers or the parliament.
INGRESS
In the agreement’s preamble, the parties refer to the existing group of agreements within the North Atlantic Treaty Organisation (NATO) and its continuation in the 2017 Host Country Agreement.
In addition, the parties consider, inter alia
recognise “the need to enhance their common security, contribute to international peace and stability, deepen the field of defence and security and develop their individual capabilities to resist armed attack”, all with reference to the UN Charter and the North Atlantic Treaty,
acknowledge that “the presence of US forces contributes to strengthening the security and stability of Sweden and the region”,
wish to “share responsibility for supporting US forces that may be on Swedish territory in a fair and sustainable manner”; and
and also take note of the “Logistics Co-operation Agreement” under the 2017 Host Country Agreement.
The first two assertions are not supported by any account of what causes the need to increase common security and to strengthen security through the presence of US forces. It is therefore expected that the people who shall finance the costs and adapt their daily lives to a very prominent dailyforeign military presence will readily accept these claims as indisputable facts.
We are all well aware of the image presented by the media on a daily basis, according to dominant Western political and military sources, of a military threat from Russia, China and other countries with political systems different from the Western system with its heavily burdened historical background. Not even the Western historical background of the last 70 years is included in the image of the achievements of the democracies in the pursuit of peaceful coexistence, according to the now constant reference to the ‘international rules-based order’, which has practically replaced the international law formulated and adopted by the UN member states.
The unspoken image of Western military, economic and political dominance of the world includes the background of two world wars and over two hundred Western military interventions over the last hundred years.
Particularly interesting in this context are US military interventions in other countries, usually across two oceans. From 1945 to 1990, the US made 130 military interventions in other countries, e.g. to overthrow bad governments and/or establish around 800 military bases. From 1990 to 2018, the US made another 130 military interventions in other countries. For example, in Iran’s 11 immediate neighbours, the US has 36 military bases, plus 10 in neighbouring countries. Since 1945, the US has occupied 13 islands and island groups, including for bases and nuclear testing. At least half a million islanders have been displaced to refugee camps, like in Bolivia. Between 2001 and 2019, the US and its allies dropped 325,980 bombs and missiles mainly over Iraq, Syria, Afghanistan and Yemen.
These figures have been produced by independent social scientists in the USA, England, India and Sweden. It is difficult to imagine that the US and Swedish parties to the agreement in question could be completely unaware of these facts.
It is therefore questionable whether there exists any military security need vis-a-vis non-Western states such as Russia, China, Iran, North Korea and others. These states, too, embrace traditional military security thinking with the same idea of deterrence embraced by the West which results in arms races and increased insecurity. But their interference in the affairs of other states is only a fraction of that of Western democracies. In practice, the law of the jungle prevails, where the West has long dominated.
The unstated but clearly implied threat to most of Europe is Russia, a comparatively poorer state with a small population of 145 million, while NATO and the EU have 800 million or so on three continents, and with an accumulated material resource many times greater than Russia’s. NATO chief Jens Stoltenberg has admitted that Russia’s ongoing war against Ukraine, which – like many US/NATO wars violates the UN Charter – was provoked by NATO’s attempt to incorporate Ukraine, which Russia perceives as a deadly threat. Nuclear missiles from Ukraine could reach Moscow within 5-8 minutes without warning. The stated purpose of Russia’s war in Ukraine is to prevent Ukraine’s integration into NATO.
So it’s not NATO and the EU that should feel threatened, but Russia, which is recovering on all levels after the break-up of the Soviet Union in 1991 and more than a decade of chaos since then.
A startling document on US military and political plans against Russia was delivered by the Rand Corporation Foundation, a Washington-based think-tank with close ties to the US military centre, the Pentagon. The document’s title is revealing: “Project for Overextending and Unbalancing Russia Through Cost-Imposing Options” (Document No. RB-10014-A). Its six main sections describe how Russia’s resources and capabilities are to be challenged and weakened economically, geopolitically, ideologically and informationally, via air and space-based, naval, land and multi-domain actions.
These plans can be seen as being implemented today by means of NATO’s expansion of missile installations on Russia’s borders, in the comprehensive sanctions policy against Russia, the blowing up of the Nordstream pipelines to prevent further profitable energy cooperation between Russia and Germany, the game in the Arctic region and the cancellation of nuclear arms control agreements.
It should be noted that their cooperation on the Nordstream blast allowed Norway and the US to sell liquefied natural gas to Germany at sky-high costs.
CONCLUSIONS OF THE STUDY OF THE PREAMBLE
The signed DCA between Sweden and the US is not based on a fact-based security situation. Its seemingly self-evident threat perception and the cooperation measures planned are not aimed at increased security and peaceful development but constitute a major step in the development of a comprehensive military and civilian strategy against Russia.
This will ultimately lead to extreme uncertainty and the risk of large-scale military confrontation, where Sweden will be an early target for retaliation from a retreating/cornered Russia. And the distance between our two countries is about a 7-8 minute missile flight from or to St Petersburg. In a likely upcoming provoked crisis situation, it will be very difficult to quickly realise mitigating talks and mediation. This translated, therefore, into a seriously deepened and crippling loss of Swedish sovereignty/freedom of action.
A particular reason for rejecting the agreement in its entirety is the falsehood with which the West’s supposed peacefulness is framed in strict, formal, seemingly impeccable points in the agreement. The Swedish people are being misled into adopting a panic-inducing propaganda image and approving the US military arrangements at seventeen militarily significant locations in the country, which, as a reinforcement of NATO membership, will further weaken Sweden’s ability to make its own independent decisions.
Furthermore, the last two points in the preamble above require the Swedish people to sponsor, with very large sums, the establishment and operation of facilities and personnel and the extensive expansion of civilian and military infrastructure outside these seventeen areas.
THE THIRTY ARTICLES OF THE AGREEMENT
The details of Sweden’s commitments are specified in the thirty articles of the agreement.
Here are some comments on some of these articles.
Article 1.
Paragraph 1 argues that the agreement is in accordance with international law, which would be valid if the agreement was based on correct security and peace conditions. As we have shown above, this is not the case.
Paragraph 2 states that the activities shall be conducted in full respect of Swedish sovereignty, legislation and international legal obligations, including the storage of certain weapons on Swedish territory. This is written in the knowledge that the US has often declared that its forces never specify what kind of weapons they carry with them. Thus the whole point falls as empty talk.
An aggravating circumstance is that the Swedish Prime Minister has already declared that it may be necessary to accept nuclear weapons on Swedish territory.
Article 3.
Paragraph 1 guarantees full access by US forces, dependents and contractors to agreed facilities for, inter alia, manoeuvres, transit, retrieval of aircraft, deployment of forces, contingency operations, and construction… Some facilities are restricted to US forces only which offers a hint about the agreement’s character of occupation.
Paragraph 3 authorises US forces to use private land and facilities such as roads, ports and airports, roads, public land outside the agreed facilities. Costs associated with this are paid by Swedish taxpayers. At the same time, Swedish society is being militarised.
Paragraph 5 states that Sweden will fund the equipping of agreed facilities without rental fees or other costs for US forces. Swedish taxpayers will pay for the equipment.
In paragraphs 7 and 8, construction and development costs are referred to separate contracts…
Paragraph 10 requires Swedish taxpayers to provide various authorisations to facilitate the work of US forces.
Article 4.
Four paragraphs describe how the US forces will store munitions and weapons to which they have exclusive access. Moreover, we know that truthful information on the type of weapons will not be provided.
Article 6.
In three paragraphs, Sweden guarantees the protection of US forces, grants them the right to defend themselves in or near licensed facilities and preserves the continuity of operations. Taxpayers are getting another bill here.
Article 7.
Here, Sweden renounces the right to check passports or visas for the entry and exit of US military and civilian personnel. Nor may Sweden register or check aliens under the agreement.
Article 9.
US vehicle licence plates are valid in Sweden, which shall issue, free of charge, documents required for vehicle travel within Sweden. In addition, military licence plates shall be provided free of charge. The same freedoms for driving licences apply in Article 10.
Article 11.
Paragraph 1 grants US forces an unrestricted right to enter and leave Sweden and Swedish territory by aircraft, vessels and vehicles without being boarded or searched without US consent.
Paragraphs 2 and 3 provide full freedom for aircraft to fly over, refuel, land and take off on Swedish territory without paying any charges. Ships are also exempted from harbour fees etc.
Taken together, these points give the impression of an occupying power exercising all its rights and freedoms at the expense of Swedish taxpayers. Here and elsewhere, no reservations are made about the environmental degradation caused by US military activities. These contribute strongly to the climate problems Sweden will have to solve. Every emission today must be compensated for tomorrow.
A worrying example is the firefighting exercises freely carried out by both the Swedish and US militaries involving the stable substances known as PFAS, which are already spread in our drinking water for permanent storage in our body tissues.
A single modern US attack aircraft consumes 1340 gallons of aviation fuel per hour, i.e. 5000 litres per flight hour or 88 litres per minute. The Swedish JAS military aircraft are said to use 25-30 litres per minute of flight time. Tanks use more than 50 litres of diesel per mile off-road and slightly less on roads, which are destroyed by their caterpillar feet. The examples could be multiplied.
All this additional environmental and climate impact is, of course, unreasonable and should in and of itself require that the DCA be nullified. Up to Article 12, the picture of a Swedish capitulation already emerges – against better judgement!
Article 12.
This famous article was already commented on in the introductory section (page 2). The negotiators want to deprive the Swedish people of their sovereign jurisdiction in their own country! Any offence committed by United States personnel against Swedish citizens or Swedish property shall be dealt with by the United States judicial system, to the extent of its interest… Paragraphs 3, 4, 5 and 6 of the article and Article 13 must, in the light of paragraph 1 of Article 12, be regarded as blueprints intended to confuse critical readers.
Article 15 confirms the content of Article 12.
Article 14.
The US military police are given the right to intervene also in the neighbourhood of the seventeen bases to which the agreement mainly applies. Neighbouring communities will thus have to get used to the US police presence in their daily lives. With the experience of long-term media reporting on US police practices of lethal violence, this arrangement will be of daily concern to these Swedish communities. Is this acceptable?
Articles 16, 17, 18, 19, 20, 21 and 22 deal with US tax preferences concerning, among other things, imports, exports, customs duties, services and own stamps. As before, it is up to the Swedish taxpayer to bid. Taken together, all these and previous benefits (for the U.S.) are remarkable at a time when the Swedish government is unable to maintain even the core of the Swedish healthcare system, which is suffering from savings and cutbacks in the multi-billions class.
Article 27.
There is talk of Sweden’s obligations to protect the environment, health and safety of US personnel, control of cross-border transport, etc. As usual, these commitments clash with the right of the US military to fly and travel without controls of any kind. Does the right hand know what the other hand wants?
Articles 28 and 29 are merely a continuation of all previously stated exemptions from charges enjoyed by the United States armed forces, should the agreement be realised.
Article 30 sets the intended duration of the agreement at ten years, but with the immediate reservation that this can be changed by written agreement between the parties, as well as the unrecognised Annex A. So what is the actual value of today’s presented and almost coup-like draft agreement?
FINAL REMARKS
Swedish politicians, militarily commissioned researchers and the military leadership are traditionally strongly linked to US military policies and interventions. All Swedish senior military officers have undergone months of training in the US, which probably includes much of the special values of the US.
Occasionally, the mythological notion that the US is a special state with God-given special rights compared to other states – ‘exceptionalism’ – emerges in the public mind. Such rights include the use of lying, concealment and denial when it suits US purposes. Statements made by think tanks such as the Atlantic Council and the Rand Corporation are directly and respectfully adopted by Sweden’s political and military leaders, who in turn deny/cancels anything that might indicate a certain degree of understanding of Russian and Chinese views, proposals and declarations in frequent public TV interviews.
Among other things, Western media present a simplified and distorted picture of the Ukrainian conflict. From 2008 onwards, Russia has argued that the European security order does indeed give each state the right to organise its own security, but that the agreements also stipulate that this must not be done at the expense of another state’s increased insecurity. Here the West’s politicians, military and media are completely missing the truth about the prelude to the crisis and war of February 2014. Several independent scholars and well-known investigative journalists, such as Seymour Hearst, Robert Parry and John Pilger, have convincingly exposed the true course of events. The Maidan massacre in Kiev has been proven by Professor Ivan Katchanovski of the University of Ottawa to have been carried out by the local far right. The massacre and its continuation in the US-financed and led coup d’état in Kiev and the subsequent eight-year civil war against the Russian-speaking parts of the population is described in Sweden as Russian manipulation for an intended conquest of the whole of Ukraine. The Minsk agreements are claimed to have been concluded between Russia and Ukraine and not the actual internal Ukrainian agreements facilitated by Russia. In general, the whole affair is described as Russian aggression aimed at restoring the dissolved Soviet Union.
There is no factual support for this, only interest-driven propaganda images aimed at justifying continued NATO expansion and EU influence. The Rand Corporation’s project to exhaust Russia in order to ultimately subordinate it to Western claims to power provides an unambiguous written record of Western objectives and can be detected in today’s actual political and military behaviour.
European and US leaders dismiss the above description of reality as dangerous delusions of the international peace movements. Publicly and without factual argument they accuse them of promoting “Russia’s narrative” – which is then obediently reproduced by the media without questioning. Traditional state support for the peace movements is being dismantled or cut back through false, authoritarian-style investigations.
Our final assessment of the current DCA must be that the whole process is a false game of lockstep with the citizens’ security at stake. It is a dangerous game to use false arguments to challenge one or two of the world’s nuclear powers. The DCA must not be realised!
Finally, there is a current wider context to consider and reflect upon.
Sweden’s government and parliament join NATO, and unannounced negotiations suddenly lead to a coup-like surrender of the country to the US military. This is happening at a time when Western claims to power are being challenged by a majority of the world’s countries, e.g. through the lack of support for the sanctions policy against Russia and the formation of new economic associations such as the Belt & Road Initiative and the BRICS co-operation, with a total of at least one hundred and fifty countries involved.
The lack of public debate about this macro perspective is evidence of a Western inability to listen and to free itself from old colonial notions of eternal Western power over the world.
Stocken, on Orust, on 11 March 2024
Erni & Ola Friholt,
for the Orust Peace Association.
Footnote
In his comments on the new NATO membership, Swedish Prime Minister Kristersson said that Sweden fully accepts NATO’s nuclear doctrine. This must be assumed to also be the policy applied to the DCA agreement.
Translated through Deepl and edited lightly by the editor.
Subscribe to DeepL Pro to edit this document.
Visit www.DeepL.com/pro for more information.
TFF continues to produce urgently important criticism of the rampant militarism of the Western/NATO world and points to eminently possible alternatives. Everything we do is genuinely independent-minded and it is free for you – no paywall and also no ads. Why not reward us for that quite unique endeavour?
Please hit this red button. Thanks!
Remissvar angående regeringskansliets diarienummer FÖ2024/00152
angående det s k DCA-avtalet.
Från Erni & Ola Friholt för Fredsrörelsen på Orust
Adress: Torget 1, Stocken, 474 92 Ellös. Tel: 0304-51215.
E-mail: ernifriholt@gmail.com och friholtola@gmail.com
Den 5 december 2023 skrev Sveriges och USAs försvarsministrar helt överraskande under en överenskommelse om försvarssamarbete mellan Sverige och USA, med beteckningen DCA, uttalat Defence Cooperation Agreement. Avtalet tillerkänner Sveriges Riksdag att under våren 2024 godkänna avtalet och besluta om de författningsändringar som krävs för att göra avtalet giltigt. Planer på ett sådant avtal offentliggjordes inte inför senaste riksdagsval.
FÖRFATTNINGSÄNDRINGAR
Den första fråga som uppstår är vilka författningsändringarna är. Eftersom avtalet medger att utländsk militär trupp stationeras på 17 platser i landet berör det svensk nationell frihet och självbestämmande maktutövning. Att begränsa grundläggande friheter och självbestämmande på ett så djupgående sätt som att lämna viktiga försvarsanläggningar till främmande makts jurisdiktion inkräktar på själva grunden till svenska folkets egenmakt inom vårt territorium. Det kan faktiskt ses som en kapitulation inför en främmande militär makt.
Om så djupgående ändringar av Sveriges grundlag överhuvudtaget kan komma i fråga måste detta utan tvivel medföra åtminstone minimikravet att kvalificerat beslut fattas av två på varandra följande riksdagsmajoriteter med mellanliggande val. Nuvarande riksdagsmajoritet kan därför på sin höjd ha rätt att fatta ett preliminärt första beslut, vilket skall vila till efter nästa riksdagsval.
En fråga av denna dignitet avgör emellertid svenska folkets allra djupaste rättigheter: kontrollen över det egna territoriet. Folket måste därför få möjlighet att förstå avtalets alla delar och kunna självständigt uttrycka sin uppfattning genom en folkomröstning, rimligtvis före riksdagens första preliminära beslut, men i varje fall före riksdagsbeslut nr 2, eftersom folkets nyvunna kunskap då kan styra själva valresultatet.
I avtalets Artikel 12 uttrycker sig författarna av DCA-avtalet på följande sätt om sin rätt att överlåta nationella juridiska rättigheter till USAs militär:
”avstår Sverige härmed i kraft av sin suveränitet sin företrädesrätt att utöva straffrättslig jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna.”
Avtalsförfattarna anser sig ha rätt att som suveräna kunna avsäga sig själva suveräniteten! Vem äger denna suveränitet? Folket, inte en tillfällig förhandlare, minister eller riksdag.
INGRESSEN
I avtalets ingress hänvisar parterna till redan existerande grupp av avtal inom Nordatlantiska fördraget (Nato) och dess fortsättning i bl a värdlandsavtalet 2017.
Därutöver anser sig parterna bland annat
inse ”behovet av att öka sin gemensamma säkerhet, bidra till internationell fred och stabilitet, fördjupa försvars- och säkerhetsområdet samt utveckla sin individuella förmåga att stå emot väpnade angrepp”, allt med hänvisning till FN-stadgan och Nordatlantiska fördraget,
kunna konstatera ”att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet”,
önska ”dela ansvaret för stödet till de amerikanska styrkor som kan befinna sig på svenskt territorium på ett rättvist och hållbart sätt”, och
kunna notera ”avtalet om logistiksamverkan” i enlighet med värdlandsavtalet 2017.
De första två påståendena styrks inte av någon som helst redovisning av vad som framkallar behovet att öka den gemensamma säkerheten och att stärka säkerheten genom amerikanska styrkors närvaro. Det förväntas alltså att det folk som skall finansiera och anpassa sitt dagliga liv till en mycket framträdande närvaro av utländsk militär i folkets vardag utan vidare skall godta dessa påståenden som odiskutabla fakta.
Vi har alla god kännedom om den bild som media dagligen framställer enligt dominerande västliga politiska och militära källor om ett militärt hot från Ryssland, Kina och andra länder med annorlunda politiska system än det västliga med dess svårt belastade historiska bakgrund. Inte ens de senaste 70 årens västliga historiska bakgrund ingår i bilden av demokratiernas meriter av strävan efter fredlig samexistens i enlighet med den numera ständiga hänvisningen till ”den internationella regelstyrda ordningen”, vilken i praktiken har ersatt den av FN-staterna formulerade och antagna internationell rätten.
I den outtalade bilden av militär, ekonomisk och politisk västlig världsdominans ingår en bakgrund av bl a två världskrig och över tvåhundra militära ingripanden från väst under de senaste hundra åren. Särskilt intressanta i detta sammanhang är USAs militära ingripanden i andra länder, oftast bortom två oceaner. Från 1945 till 1990 gjordes 130 militära ingripanden av USA i andra länder, t ex för att störta misshagliga regeringar och/eller inrätta cirka 800 militära baser. Från 1990 till 2018 gjorde USA ytterligare 130 militära ingripanden i andra länder. Ett exempel: I Irans direkta 11 grannländer har USA 36 militärbaser, därutöver 10 i närbelägna länder. Efter 1945 har USA ockuperat 13 öar och ögrupper, bl a för baser och kärnvapentester. Minst en halv miljon öbor har fördrivits till flyktingläger, bl a i Bolivia. USA och dess allierade fällde 2001-2019 325,980 bomber och missiler över främst Irak, Syrien, Afghanistan och Jemen.
Dessa siffror härstammar från oberoende samhällsforskare bl a i USA, England, Indien och Sverige. Det är svårt att föreställa sig att de i det aktuella avtalet samverkande parterna från USA och Sverige skulle vara helt omedvetna om dessa sakförhållanden.
Det kan därför ifrågasättas om det finns något militärt säkerhetsbehov i förhållande till icke-västliga stater som Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea och andra. Även dessa stater omfattar traditionellt militärt säkerhetstänkande med samma idé om avskräckning som omfattas av väst och därav framkallad kapprustning och ökad osäkerhet. Men deras inblandning i andra staters angelägenheter utgör endast bråkdelar av de västliga demokratiernas. I praktiken råder djungelns lag, där väststaterna sedan länge dominerar.
Det i avtalet inte uttalade men klart underförstådda hotet mot huvuddelen av Europa utgörs av Ryssland, en relativt fattig stat med en i sammanhanget liten befolkning av 145 miljoner, att jämföra med Natos/EU:s cirka 800 miljoner på tre kontinenter och med en uppbyggd materiell resurs mångfaldigt större än Rysslands. Natochefen Jens Stoltenberg har medgivit att Rysslands pågående krig mot Ukraina, vilket i likhet med flera USA/Natokrig bryter mot FN-stadgan, provocerades fram av Natos försök att införliva Ukraina, vilket av Ryssland uppfattades som ett dödligt hot. Natomissiler från Ukraina kunde inom 5-8 minuter nå Moskva utan förvarning. Krigets uttalade syfte är att förhindra Ukrainas införlivande i Nato.
Det är alltså inte Nato och EU som ska känna sig hotade utan Ryssland, som är i färd med att återhämta sig på alla plan efter Sovjetunionens upplösning 1991 och drygt ett decennium av kaos därefter.
Ett uppseendeväckande dokument om USAs militära och politiska planer mot Ryssland levererades av stiftelsen Rand Corporation, en Washingtonbaserad tankesmedja med nära anknytning och förslagsrätt till USAs militära centrum Pentagon. Dokumentets titel är avslöjande: “Project for Overextending and Unbalancing Russia trough Cost-Imposing Options” (Dokument nr RB–10014-A) Dess sex huvudavdelningar beskriver hur Rysslands resurser och förmågor skall utmanas och försvagas ekonomiskt, geopolitiskt, ideologiskt och informationstekniskt, via luft- och rymdbaserade åtgärder, marint samt land- och multidomänbaserat.
Dessa planer ses idag tillämpade bl a i Natos expansion med missilinstallationer vid Rysslands gränser, i den omfattande sanktionspolitiken mot Ryssland, sprängningen av Nordstreamledningarna för att förhindra fortsatt lönsamt energisamarbete mellan Ryssland och Tyskland, spelet i Ishavsregionen och uppsägning av avtalen om kärnvapenbegränsning.
Det kan påpekas att deras samarbete kring Nordstreamsprängningen gav Norge och USA möjlighet att sälja flytande naturgas till Tyskland till skyhöga kostnader.
SLUTSATSER AV STUDIET AV INGRESSEN
Det underskrivna avtalet, DCA, mellan Sverige och USA vilar inte på en verklig säkerhetssituation. Dess till synes självklara hotbild och de samarbetsåtgärder som planeras syftar inte till ökad säkerhet och fredlig utveckling utan utgör ett stort steg i utvecklingen av en omfattande militär och civil strategi mot Ryssland. Detta kommer i sin förlängning att leda till yttersta osäkerhet och risk för storskalig militär konfrontation, där Sverige kommer att bli ett tidigt mål för vedergällningsaktioner från ett tillbakaträngt Ryssland. Och avståndet mellan våra två länder handlar om 7-8 minuters missilfärd från eller till Sankt Petersburg. I ett sannolikt stundande framprovocerat krisläge kommer det bli mycket svårt att i en hast förverkliga förmildrande samtal och medling. Alltså en allvarligt fördjupad och handikappande förlust av svensk suveränitet.
En särskild anledning till att avvisa avtalet i sin helhet utgör den falskhet med vilken västvärldens föregivna fredlighet utformas i strama formella till synes oklanderliga avtalspunkter. Sveriges folk vilseleds att anta en panikskapande propagandabild och godkänna USAs militära arrangemang på sjutton militärt bärande platser i landet, vilket som förstärkning av Natomedlemskapet kommer att ytterligare försvaga Sveriges förmåga till egna självständiga beslut. Ingressens ovan angivna 2 sista punkter ålägger Sveriges folk att med mycket stora belopp sponsra etablering och drift av anläggningar och personal och vidsträckt utbyggnad av civil och militär infrastruktur utanför dessa sjutton områden.
AVTALETS TRETTIO ARTIKLAR
Detaljerna av Sveriges åtaganden specificeras i avtalets trettio artiklar.
Här följer några synpunkter på vissa av dessa artiklar.
Artikel 1.
I punkt 1 hävdas att avtalet sker i överensstämmelse med folkrätten, vilket hade varit giltigt om avtalet vilat på korrekta förutsättningar om säkerhet och fred. Som vi visat ovan är så inte fallet.
I punkt 2 anges att verksamheterna ska bedrivas i full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser, inklusive lagring av vissa vapen på svenskt territorium. Detta skrivs i vetskap om att USA ofta deklarerat att dess styrkor aldrig anger vad slags vapen man medför. Därmed faller hela punkten som tomt prat. En försvårande omständighet är att Sveriges statsminister redan förklarat att man kan behöva acceptera även kärnvapen på svenskt territorium.
Artikel 3.
I punkt 1 garanteras full förfoganderätt för USAs styrkor, anhöriga och leverantörer över överenskomna anläggningar för bl a manövrar, transitering, hämtning av luftfartyg, utplacering av styrkor, beredskapsoperationer, bygg- och anläggningsarbeten…Vissa anläggningar får endast USAs styrkor tillgång till och antyder karaktären av ockupation.
I punkt 3 ges USAs styrkor rätt att använda privat mark och privata anläggningar som vägar, hamnar och flygplatser, vägar, allmän mark utanför de överenskomna anläggningarna. Kostnader i samband härmed betalas av svenska skattebetalare. Samtidigt militariseras det svenska samhället.
I punkt 5 meddelas att Sverige ska bekosta utrustning av överenskomna anläggningar utan hyresavgifter eller andra kostnader för USAs styrkor. Sveriges skattebetalare står för fiolerna.
I punkt 7 och 8 hänvisas kostnader för bygg och utvecklingskostnader till separata avtal…
I punkt 10 ska Sveriges skattebetalare ordna med olika tillstånd som kan underlätta USAs styrkors arbete.
Artikel 4.
I fyra punkter beskrivs hur USAs styrkor ska lagra krigsmateriel och vapen till vilka de själva har exklusivt tillträde. För övrigt vet vi ju att sanningsenliga uppgifter om typ av vapen inte kommer att ges.
Artikel 6.
I tre punkter garanterar Sverige skydd för USAs styrkor, beviljar styrkorna rätt att försvara sig inom eller i närheten av upplåtna anläggningar och bevara kontinuiteten av verksamheterna. Här får skattebetalarna ännu en nota.
Artikel 7.
Här avsäger sig Sverige rätten att kontrollera pass eller visa för in- och utresor för USAs militära och civila personal. Inte heller får Sverige registrera eller kontrollera under avtalet förekommande utlänningar.
Artikel 9.
USAs registreringsskyltar för fordon gäller i Sverige, som kostnadsfritt ska utfärda handlingar som krävs för fordonsfärd inom Sverige. Dessutom ska militära registreringsskyltar tillhandahållas gratis. Samma friheter för körkort gäller i Artikel 10.
Artikel 11.
I punkt 1 beviljas USAs styrkor obegränsad rätt att med luftfartyg, fartyg och fordon resa in till och ut från Sverige samt inom svenskt territorium utan att bordas eller kontrolleras utan USAs samtycke.
I punkt 2 och 3 ges full frihet för luftfartyg att flyga över, lufttanka, landa och starta på svenskt territorium utan att betala några avgifter. Även fartyg befrias från hamnavgifter m m.
Sammantaget ger dessa punkter bilden av en ockupationsmakts alla fri- och rättigheter på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Här och annorstädes görs inga reservationer för den miljöförstöring som USAs militära verksamheter medför. Dessa bidrar starkt till de klimatproblem Sverige har att lösa. Varje utsläpp idag måste kompenseras i morgon.
Ett oroande exempel är de brandsläckningsövningar som både Sveriges och USAs militär fritt genomför med inslag av de stabila ämnen som har namnet PFAS och redan sprids i vårt dricksvatten för permanent inlagring i våra kroppsvävnader.
Ett enda av USAs moderna attackflygplan förbrukar 1340 gallons flygbränsle per timma, alltså 5000 liter/flygtimme eller 88 liter per minut. De svenska Jasplanen lär dra 25-30 liter per minut flygtid. Stridsvagnar drar drygt 50 liter diesel per mil i terräng och något lägre på landsväg, som å andra sidan förstörs av deras larvfötter. Exemplen kan mångfaldigas.
All denna tillkommande miljö- och klimatpåverkan är givetvis orimlig och borde i sig redan omintetgöra DCA-avtalet. Fram till artikel 12 framstår redan bilden av en svensk kapitulation – mot bättre vetande!
Artikel 12.
Denna famösa artikel kommenterades redan i inledningsavsnittet (sid 2). Avtalsförhandlarna vill beröva Sveriges folk dess suveräna jurisdiktion i det egna landet! Varje övergrepp begånget av USAs personal gentemot svenska medborgare eller svensk egendom skall handhas av USAs rättsväsende, i mån av dess intresse… Artikelns punkter 3, 4, 5 och 6 och artikel 13 måste, i ljuset av punkt 1 i artikel 12, betraktas som blå dunster avsedda att förvilla kritiska läsare.
Artikel 15 bekräftar innehållet i artikel 12.
Artikel 14.
USAs militärpolis tilldelas rätten att ingripa även i närområdet till de sjutton baser som avtalet huvudsakligen sägs gälla. Kringliggande samhällen ska således få vänja sig vid USAs polisiära närvaro i sin vardag. Med erfarenheter från långvarig medierapportering om USAs polisiära praxis av dödligt våld torde detta arrangemang dagligen komma att oroa dessa svenska samhällen. Är detta godtagbart?
Artiklarna 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 behandlar USAs skatteförmåner gällande bland annat import, export, tullar, service och egna frimärken. Liksom tidigare faller det på Sveriges skattebetalare att bjuda. Sammantagna är alla dessa och tidigare förmåner uppseendeväckande i en tid då Sveriges regering inte förmår upprätthålla ens stommen i den svenska sjukvården, som drabbas av besparingar och neddragningar i mångmiljardklassen.
Artikel 27.
Här talas om Sveriges skyldigheter att värna USA-personalens miljö, hälsa och säkerhet, kontroll av gränsöverskridande transporter m m. Som vanligt krockar dessa åtaganden med USA-militärens rätt att flyga och fara utan kontroller av något slag. Vet den högra handen vad den andra vill?
Artikel 28 och 29 utgör endast fortsättning på alla tidigare angivna befrielser från avgifter som USAs krigsmakt åtnjuter, om avtalet skulle förverkligas.
Artikel 30 fastställer avtalets tänkta giltighetstid till tio år, men med den omedelbara reservationen att detta kan ändras genom skriftlig överenskommelse mellan parterna, liksom vad gäller den ej redovisade Bilaga A. Vad är då dagens presenterade och närmast kuppartade avtalsförslag värt?
SLUTANMÄRKNING
Svenska politiker, militära uppdragsforskare och militära ledning är av tradition starkt knutna till USAs militära politik och ingripanden. Alla svenska högre militärer har genomgått månader långa utbildningar i USA, där sannolikt mycket av USAs speciella värderingar ingår. Då och då framskymtar i offentligheten den mytologiska uppfattningen att USA är en speciell stat med gudagivna särskilda rättigheter i förhållande till andra stater – ”exceptionalism”.
Bland sådana rättigheter finns användningen av lögn, förtigande och förnekande när detta passar USAs syften. Uttalanden från tankesmedjor som Atlantic Council och Rand Corporation anammas direkt och respektfullt av Sveriges politiska och militära ledare, vilka i förekommande offentliga TV-samtal i sin tur förtiger allt som kan tala för en viss förståelse av ryska och kinesiska synpunkter, förslag och deklarationer.
I västliga media presenteras en förenklad och förvrängd bild bland annat av Ukrainakonflikten. Ryssland har från 2008 och framåt hävdat att den europeiska säkerhetsordningen visserligen ger rätt till varje stat att organisera sin egen säkerhet men att avtalen också stadgar att detta inte får ske på en annan stats bekostnad av ökad osäkerhet. Här slirar västs politiker, militär och media totalt på sanningen om upptakten till kris och krig från februari 2014.
Flera oberoende forskare och välkända undersökande journalister, som Seymour Hearst, Robert Parry och John Pilger, har övertygande blottlagt de verkliga händelseförloppen. Maidanmassakern i Kiev har av professor Ivan Katchanovski vid universitetet i Ottawa bevisats gjord av den lokala extremhögern. Massakern och dess fortsättning i den av USA finansierade och ledda statskuppen i Kiev och det efterföljande åttaåriga inbördeskriget riktat mot de rysktalande delarna av befolkningen beskrivs i Sverige som ryskt manipulerande inför en avsedd erövring av hela Ukraina. Minskavtalen hävdas ha slutits mellan Ryssland och Ukraina och inte som de faktiska interna ukrainska avtal som hjälpts fram av Ryssland. Överhuvudtaget beskrivs hela skeendet som rysk aggression i syfte att återupprätta det upplösta Sovjetunionen.
För detta finns inget sakligt stöd, endast intressestyrda propagandabilder syftande till att rättfärdiga fortsatt Natoexpansion och EU-inflytande. Det av Rand Corporation tecknade projektet att utmatta Ryssland för att i förlängningen underordna det de västliga maktanspråken ger en otvetydig skriftlig detaljbild av västliga syften och kan avläsas i det faktiska agerandet.
Ovanstående beskrivning av verkligheten avvisas av europeiska och USA-amerikanska ledare som farliga förvillelser inom den internationella fredsrörelsen och avfärdas offentligt och utan sakargument som ”ryskt narrativ”, vilket lydigt återges av media utan ifrågasättande. Via falska s k utredningar i auktoritär anda ifrågasätts och beskärs det traditionella statliga stödet till fredsrörelsen.
Vår slutliga bedömning av det aktuella DCA-avtalet måste sammantaget bli att hela processen utgör en förljugen låstsaslek med allas vår säkerhet i vågskålen. Det är ett farligt spel att med falska argument utmana en eller två av världens kärnvapenmakter. DCA-avtalet får inte förverkligas!
Det finns slutligen ett aktuellt större sammanhang att beakta och begrunda.
Sveriges regering och riksdag ansluter landet till Nato, och oannonserade förhandlingar vill plötsligt kuppartat upplåta landet till USAs krigsmakt. Detta sker i ett läge där västliga maktanspråk ifrågasätts av en majoritet av världens länder, t ex via uteblivet stöd till sanktionspolitiken mot Ryssland och bildandet av nya ekonomiska sammanslutningar som Sidenvägarna (Belt & Road Initiative) och BRICS-samarbetet, totalt med minst hundrafemtio länder anslutna.
Den uteblivna debatten om detta vittnar om en västlig oförmåga att lyssna och att frigöra sig från gamla koloniala föreställningar om evig västlig makt över världen.
Stocken, på Orust den 11 mars 2024
Erni & Ola Friholt, för Fredsrörelsen på Orust,
Adress och kontakter som ovan.
Fotnot
I sin kommentar till det nyvunna Natomedlemskapet sade Sveriges statsminister Kristersson att Sverige fullt ut godkänner Natos kärnvapendoktrin. Detta torde då också gälla det här aktuella avtalet benämnt DCA.